”Onda flickor” av Alex Marwood

Befinner mig återigen (eller fortfarande?) i en lässvacka men har lyckats läsa ut en bok iallafall. Den här gången blev det Onda flickor av Alex Marwood, en (av många) hyllvärmare här hemma.

Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska författaren och journalisten Serena Mackesy som bland annat skriver krönikor för The Independent. Onda flickor är hennes första kriminalroman och den fick fina recensioner när den kom ut 2013. Sedan dess har det getts ut sammanlagt två böcker med svensk översättning: Granne med döden och Den mörkaste hemligheten. Hennes senaste roman heter The Poison Garden och finns, vad jag vet, inte på svenska ännu.

Handling/Text från bokens baksida:
”Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord.

Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor. Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon.

Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn. De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter – och familjer – att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet.”

Omdöme/Tankar:
Jag har funderat en hel del på vad jag tycker om den här boken och har lite svårt att formulera mig. Onda flickor är, enligt mig, lite seg till att börja med men den har ju uppenbarligen något som fick mig att läsa ut den. Marwood beskriver småstadsmiljön och de olika karaktärerna på ett skickligt sätt. Kanske var det det som fångade mig?

Kärnan i berättelsen är ju Kirsty och Amber samt det brott de begick som barn. Boken växlar mellan nutid och dåtid och jag blir väldigt illa berörd när jag läser återblickarna och bävar inför att ta del av exakt hur brottet gick till. En annan tråd (eller vad man nu ska kalla det) i berättelsen är den seriemördare som går lös i den lilla staden och det är denne som är orsaken till att de två kvinnorna återses. Amber bor i staden och Kirsty kommer dit för att, som journalist, skildra morden. Läsaren får även följa Martin, en otäck och milt uttryckt störd stalker. Han får eventuellt lite för mycket utrymme tycker jag.

Sammanfattningsvis – Onda flickor är en spännande bok som till exempel fick mig att reflektera över hur media skildrar personer och händelser. Jag tycker definitivt att den är läsvärd men är inte hänförd direkt. Nyfiken på att veta vad andra tycker om boken? Jag har hittat några recensioner: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokdamen läser och lyssnar samt Lenas böcker och annat.

Utkom: 2013
Originaltitel: The Wicked Girls
Antal sidor: 400
Genre: deckare (enligt förlagets hemsida…vet inte om jag håller med om det)

Trevar och letar

Våren är snart förbi och sommaren närmar sig. Jag vandrar ute i naturen och fotograferar vackra blommor. Kanske kan färgerna och skönheten muntra upp? Något händer inom mig när jag hör fåglarna kvittra och känner doften av grönska. Vem vet – det kanske är långpromenader i trivsamma omgivningar som kan få mig på banan igen? Motion både för kropp och själ?

Jag funderar så mycket på livet i allmänhet och framtiden i synnerhet. Vill bara att marken under mina fötter ska sluta gunga, att jag ska kunna sänka axlarna och räta på ryggen. Innerst inne så vet jag/hoppas jag att så kommer ske men tålamodet finns inte.

Det här stämmer ganska så bra in på hur jag fungerar:

”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens är definitivt en av de mest omtalade böckerna som gavs ut på den svenska marknaden under 2020. Eftersom jag är en boknörd så försöker jag hålla lite koll på vad som ges ut och jag läser en hel del bokbloggar. Att läsa-listan är lång och blir hela tiden längre kan jag säga.

Där kräftorna sjunger väckte tidigt mitt intresse men det tog ett tag innan jag köpte och började läsa den. Av någon anledning så fastnade jag aldrig utan gav upp ganska så snabbt. Har ingen riktigt bra anledning till det men ställde alltså tillbaka Där kräftorna sjunger i bokhyllan. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ge den en ny chans – tack och lov för det!

Delia Owens kommer från Georgia i USA och är författare samt zoolog. Hon har varit medförfattare till tre fackböcker som varit internationellt framgångsrika och blivit publicerad i ett flertal vetenskapsmagasin. Där kräftorna sjunger är hennes första roman, låg länge på New York Times bästsäljarlista och har gjort stor succé i stora delar av världen – så också i Sverige.

Handling/Text från bokens baksida:
”Kya Clark växer upp i våtmarken utanför en liten by vid North Carolinas kust. Familjen har inte mycket pengar, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner.
Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne Träskflickan och utsätter henne för kränkningar under flera år. När Chase Andrews, stadens talangfulla quarterback och en riktig svärmorsdröm, hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds.
Vad polisen inte vet är att Kya är långt ifrån den obildade enstöring som de tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Omdöme/Tankar:
Där kräftorna sjunger kan beskrivas som uppväxthistoria, ett relationsdrama och en rättegångsroman. Boken berör ämnen som utanförskap, ensamhet, kärlek, klasskillnader, fördomar och utsatthet. Jag blev ofta berörd och fängslades både av berättelsen, naturbeskrivningarna och av Kya som person.

På baksidan beskrivs boken så här: ”Där kräftorna sjunger är på samma gång en skrämmande skildring av gruppmentalitet i ett litet samhälle och en storslagen hyllning till naturen och till att våga gå sin egen väg.”

Jag fick nyligen veta att boken ska bli film och det kommer inte direkt som någon överraskning. Det ska bli spännande att se vilka skådespelare som väljs och hur berättelsen kommer att framställas.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har, som sagt, blivit en internationell succé så det är inte svårt att hitta recensioner. KULT Magasin har publicerat en läsvärd text som du hittar här.

Utkom: 2020
Originaltitel: Where the Crawdads Sing
Antal sidor: 369
Genre: deckare (gränsfall känner jag)

Läsutmaning 2021

Jag har bestämt mig för att – för första gången i mitt liv – anta en läsutmaning. Efter att ha letat lite bland litteraturbloggar så hittade jag en hos Enligt O. Den ser ut så här:

  • En snackis från 2020 som jag inte hann läsa.
  • En hyllvärmare.
  • En bok av en författare från ett (för mig) nytt litteraturland.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag besökt.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag vill resa till.
  • En klassiker jag ännu inte läst.
  • Ett verk av en oläst Nobelpristagare.
  • En bok från en genre som är utanför min komfortzon.
  • En bok av en författare jag tänkt läsa något av länge.
  • En bok av en författare jag inte läst något av på länge.
  • Nästa bok i en serie jag påbörjat.
  • En bok som blivit film eller tv-serie.
  • En bok av en debutant.
  • En bok som ”alla” borde läsa.
  • En biografi.

Vi får väl se hur det går! Min plan är att återkoppla till det här inlägget i slutet av 2021.

”Queenie” av Candice Carty-Williams

Jag har lyckats läsa ut ännu en bok – hurra! Betyder det att min läslust börjar komma tillbaka? Hoppas verkligen det! I förra veckan blev jag klar med Queenie av Candice Carty-Williams – en bok jag varit nyfiken på länge.

Candice Carty-Williams är författare samt journalist och bosatt i Storbritannien. Hon har skrivit artiklar till många olika tidningar men det här är hennes debutroman. Jag hoppas att det inte är hennes sista bok!

Handling/Text från bokens baksida:
”Queenie Jenkins är tjugofem år, bor i London, gör ett halvbra jobb på en halvstor dagstidning och har just lyckats få sig själv dumpad. Vem hade kunnat ana att Tom skulle svara på hennes hot om en paus med att helt enkelt göra slut?

Med svajig magkänsla och Tinder som kompass söker Queenie tröst på sämsta tänkbara ställen. Hon går på den ena katastrofala dejten efter den andra och är över huvud taget bra på att lägga krokben för sig själv. Men utrustad med galghumor, dödslojala vänner och en allsmäktig jamaicansk mormor kan man övervinna det mesta.”

Omdöme/Tankar:
På baksidan av boken beskrivs romanen som ”en vass, ärlig och brutalt komisk roman om att famla efter kärlek, karriär och sig själv i en högst igenkännbar samtid.” Jag instämmer delvis men skulle nog inte kalla den ”brutalt komisk”. Den innehåller definitivt humor men även mycket svärta. Igenkännbar? Ja, för tjejer/kvinnor i allmänhet men i synnerhet för svarta kvinnor skulle jag tro.

Queenie ligger definitivt i tiden och tar inte bara upp kärlek och karriär – utan även rasism, BLM (Black Lives Matter), sexism och övergrepp. Jag gillar den här boken och känner att jag växlar mellan att störa mig på Queenie (är hon inte ganska så självcentrerad?) och nästan få en klump i halsen när jag får läsa om vad hon utsätts för.

Så vad tycker andra om Queenie? Några av de som skrivit om Candice Carty-Williams roman är dessa: Enligt O, Stories from the city, Beas bokblogg och En bokromans.

Utkom: 2020
Antal sidor: 400
Genre: psykologisk roman (är en av beskrivningarna jag hittat…)

”Colors” – Laleh

Musik har alltid betytt enormt mycket för mig. En källa till tröst och ett sätt att hämta kraft. Ett (för det mesta) ”säkert kort” när sinnet känns mörkt. Vackra melodier och bra texter kan såklart även förstärka ett soligt humör.

För att anknyta till gårdagens inlägg… Jag hittade en av Lalehs underbara låtar och den kanske, kanske kan hjälpa eller i alla fall ge en liten puff i rätt riktning. Några textrader: ”Just because it’s black in the dark doesn’t mean there’s no color”.

Bräckligt

Tillvaron känns bräcklig. Ena stunden känner jag en nästan förlamande ångest och nedstämdhet…för att i nästa stund fyllas av otålighet och frustration. Antar att jag delar de här känslorna med de flesta i dessa tider men det tröstar inte så mycket. Famlar och försöker att klamra mig fast vid det som trots allt är positivt i tillvaron.

Vad kan man göra för att ”kickstarta” sig själv? För att skapa någon sorts drivkraft? Någon sorts framtidstro? Just nu vet jag inte… Hittade en bild hos Villfarelser som (tyvärr) illustrerar humöret/sinnesstämningen alldeles för bra:

View More