”Colors” med laleh

Musik har alltid betytt enormt mycket för mig. En källa till tröst och ett sätt att hämta kraft. Ett (för det mesta) ”säkert kort” när sinnet känns mörkt. Vackra melodier och bra texter kan såklart även förstärka ett soligt humör.

För att anknyta till gårdagens inlägg… Jag hittade en av Lalehs underbara låtar och den kanske, kanske kan hjälpa eller i alla fall ge en liten puff i rätt riktning. Några textrader: ”Just because it’s black in the dark doesn’t mean there’s no color”.

Bräckligt

Tillvaron känns bräcklig. Ena stunden känner jag en nästan förlamande ångest och nedstämdhet…för att i nästa stund fyllas av otålighet och frustration. Antar att jag delar de här känslorna med de flesta i dessa tider men det tröstar inte så mycket. Famlar och försöker att klamra mig fast vid det som trots allt är positivt i tillvaron.

Vad kan man göra för att ”kickstarta” sig själv? För att skapa någon sorts drivkraft? Någon sorts framtidstro? Just nu vet jag inte… Hittade en bild hos Villfarelser som (tyvärr) illustrerar humöret/sinnesstämningen alldeles för bra:

”Goda grannar” av Mattias Edvardsson

Jag har älskat att läsa så länge jag kan minnas, det ligger alltid en bok på nattduksbordet och det är skoj att hålla koll på nyutgiven litteratur. Därför känns det trist att min läsning tycks bli mer och mer sporadisk. Det känns även som att jag blivit otåligare och jag vet inte riktigt varför. Jag hoppas innerligt att jag ”hittar tillbaka” till min läshunger. För ett tag sedan läste jag iallafall ut ”Goda grannar” av Mattias Edvardsson – vem vet, den kanske kan kickstarta mitt läsande?

Mattias Edvardsson är författare och gymnasielärare i svenska och psykologi. Han bokdebuterade 2016 med ”En nästan sann historia” (fast enligt Wikipedia kom debuten redan 2012 med ”Dit drömmar färdas att dö”) och det stora genombrottet kom 2018 när ”En helt vanlig familj” utgavs.

Handling/Text från bokens baksida:
”Micke och Bianca flyttar till ett fridfullt villakvarter som verkar perfekt för dem och deras två barn. Men allt eftersom de lär känna sina nya grannar kommer obehaget krypande.

På samma gata bor Jacqueline, en före detta fotomodell som har svårt att styra rätt i tillvaron, och hennes son Fabian som inte riktigt är som andra barn. I området bor även Ola. Han kämpar med sitt mående efter ett överfallsrån och blir allt mer besatt av att bevara tryggheten i villaidyllen. Och så pensionärerna Gun-Britt och Åke som övervakar vartenda steg som grannarna tar.

När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Men medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer tvivlet hos polisen och bland de boende i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men tänk om det krävs våld för att den ska segra?”

Omdöme/Tankar:
Om du är på jakt efter en spännande bok att sträckläsa så är det här rätt val för dig! Jag uppfattar inte ”Goda grannar” som enbart en spänningsroman – den handlar lika mycket om relationer. Det är ett bra driv i språket och jag gillar författarens grepp att växla perspektivet mellan tre av berättelsens karaktärer. Boken ger mersmak och jag kommer absolut att läsa mer av Mattias Edvardsson.

Så vad tycker andra om ”Goda grannar”? Några av de som skrivit om Edvardssons roman är dessa: Just nu – just här, Kapprakt, romeoandjuliet, Litteraturkvalster och Bokstunder.

Utkom: 2020
Antal sidor: 357
Genre: Spänningsroman

”Feeling Like I Wanna Cry” med Ane Brun

Lusten att väcka liv i den här bloggen har äntligen vaknat och jag känner ett växande behov av att uttrycka mig här. Kanske är det den overkliga tillvaron vi lever i just nu som påverkar.

Orden tumlar omkring i mitt huvud men vill tyvärr inte falla på plats. Vill inte bilda meningar som uttrycker vad jag känner och grubblar på. Så jag mjukstartar med musik av Ane Brun. Vackert och passande på något sätt.

”Silvervägen” av Stina Jackson

Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.

”Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utnämnd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Boken har blivit väldigt hyllad vilket gör att förväntningarna på Jacksons nästa bok lär bli höga.

Handling/Text från bokens baksida:
”Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”

Omdöme/Tankar:
Det här är en bok som går snabbt att läsa. Jag tycker att den är lättläst och med det menar jag att språket flyter på bra. ”Silvervägen” är både spännande och välskriven. Jag kände hela tiden att jag ville läsa vidare och det måste man ju se som ett plus. Förutom att det är en deckare med en mordgåta så kan man även säga att boken handlar om sorgen efter en älskad familjemedlem och om att aldrig ge upp. Instämmer jag i hyllningskören? Både ja och nej men jag tycker definitivt att den är läsvärd.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Kulturbloggen, Lottens Bokblogg, Bokpool och Fiktiviteter.

Utkom: 2018
Antal sidor: 300
Genre: Deckare

”Förlåten” av Agnes Lidbeck

Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.

Agnes Lidbeck  är bosatt i Stockholm och gjorde sin romandebut 2017 med ”Finna sig”. Enligt förlagets hemsida är den ”ett resonemang kring och undersökande av kvinnoroller”. Boken tilldelades Borås Tidnings Debutantpris 2018.

”Förlåten” är Agnes Lidbecks andra roman och har även den fått väldigt fina recensioner.

Handling/Text från bokens baksida:
”Ellen och Maria är systrar. De har sporadisk kontakt, pliktskyldiga samtal och sms vid resor och högtider.
Plötsligt dör deras pappa och huset på ön, där han bodde den sista tiden, måste städas ur och säljas. Huset på ön, där flickorna tillbringade sina somrar, där barn blev vuxna.
Under några sommarveckor tvingas Ellen och Maria att närma sig varandra igen, närma sig minnen som legat gömda men inte glömda.”

Omdöme/Tankar:
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker och känner om/inför den här boken. Den är ganska så speciell, språket är fint och det går snabbt att läsa. Det beror sannolikt både på sidantalet och att texten flyter på bra.

”Förlåten” kretsar kring två systrars relation och berättarrösten pendlar mellan de två. Jag är nog lite besviken på slutet och tycker att det är mycket som bara antyds. Men å andra sidan så kanske det är meningen? Att läsaren ska fylla i själv vad som händer?

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Expressen, Fiktiviteter och ETC.

Utkom: 2018
Antal sidor: 220