En höstlista

Känner ett stort behov av att skriva men saknar energin att formulera mina tankar i en vettig text. Är så less på att vara trött och att liksom gå på halvfart hela tiden. Vill hitta någon sorts driv och framtidstro men det är fasen inte lätt.

Hittade den här listan hos Din BFF Ellen Strömberg och tänker att den kanske kan hjälpa mig. Så – bra för mig men förmodligen inte så spännande för eventuella läsare. Ah well….

Vill fokusera på: min hälsa, familjen, högskoleuppsatsen (nu ska den f-n bli färdig), jobbsökandet…

Vill ha mer av: lugn, kultur, kärlek, skratt och strövtåg i vacker natur.

Vill ha mindre av: stress, tårar och ångest.

Vill titta på: bra filmer och tv-serier.

Vill lyssna på: ljudböcker och musik. Dålig på att lyssna på ljudböcker (för otålig?) och vill ändra på det. Vore kul att hitta nya artister och band att lyssna på – känner att jag väljer samma låtlistor hela tiden. Variation förnöjer sägs det.

Vill läsa: ”En kropp att sörja” av Tsitsi Dangarembga. Läste hennes debutroman ”Rotlös” när den kom på 90-talet och gillade den mycket. Nya boken ska tydligen vara en fristående fortsättning och det gör mig ännu mer pepp! Har bokhyllor fulla av olästa böcker – vill börja ”beta av” dem.

Vill ha på mig: något annat än mysbyxor och trötta t-shirts haha.

Vill lära mig: hur man lever i nuet (gäller att ha ambitioner hrrmm). Skulle gärna anmäla mig till någon kurs i t ex matlagning eller yoga.

Vill hänga på: teatrar, bibliotek, museer och i konsertlokaler!

Vill dricka: gott kaffe och kanske något glas vin.

Vill äta: kantarellsmörgåsar och indiskt är det som spontant dyker upp i skallen.

Utflykter och resmål: med risk för att låta bitter….men det lär bli få utflykter och resmål. Drömma kan man ju.

”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem

Tiden går både fort och långsamt känns det som. Juli närmar sig sitt slut och jag ser tillbaka på en väldigt lugn sommar. Mer stillsam än vad jag trodde att den skulle bli men livet tar ju, som vi alla vet, sina svängar. För några veckor sedan läste jag ut ”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem och nu är det dags att skriva om den.

Jag har förstått att Ahnhems böcker är populära och trots det så är det här min första bok av honom. Har ingen bra anledning till varför jag aldrig läst något av hans verk tidigare, men bättre sent än aldrig eller hur?

Stefan Ahnhem har skrivit både manus och böcker. Han har till exempel gett ut en svit på sammanlagt sex spänningsromaner om karaktären Fabian Risk och flera av dem har översatts och getts ut internationellt. ”Offer utan ansikte” kom ut 2014 och är del ett i serien. Boken tilldelades debutantpriset Crimetime Specsavers Award 2015. Enligt bokförlaget Forum fick han sitt stora genombrott med ”Arton grader minus”.

Handling/Text från bokens baksida:
”En träslöjdlärare hittas brutalt mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen har mördaren placerat ett klassfoto från början av 1980-talet, med mordoffrets ansikte överkryssat.

Fabian Risk återvänder med sin familj till hemstaden Helsingborg efter att i många år ha varit verksam vid Stockholmspolisen. Knappt hinner de anlända till det nya huset förrän han blir inkallad att bistå i utredningen av mordfallet. Offret är en av hans gamla klasskamrater och snart står det klart att mördaren följer en minutiöst utarbetad plan, som långt ifrån är slutförd.

Fabian dras djupare och djupare ned i utredningen, som väcker minnen av förträngda tonårsförälskelser och brutal mobbning under skoltiden. Minnen han är allt annat än stolt över. Snart är han insnärjd i ett fall där inget riktigt är vad det tycks vara. Där jakten på en undanglidande mördare driver Fabian att ta allt större risker för att komma framåt i utredningen. Risker som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans omgivning.”

”Offer utan ansikte” är en psykologisk thriller där grundtemat (enligt min mening) är mobbing och hur utsatthet i barndomen kan påverka en människa.

Omdöme/Tankar:
Kriminalromaner och thrillers passar av någon underlig anledning extra bra att läsa på sommaren tycker jag. Jag kan inte riktigt förklara varför men vet att jag inte är ensam om att känna så. Kan det bero på att man för det mesta sugs in snabbt i handlingen? Inte vet jag.

”Offer utan ansikte” är en ganska så tjock bok men jag läste ut den rätt så snabbt ändå. Handlingen och språket flyter på och det är en spännande roman. Jag gillade till exempel att det var flera oväntade vändningar och att jag kände igen vissa av platserna i boken (var i Helsingborg förra sommaren). Kan inte säga att jag blev ”hänförd” direkt men jag kommer sannolikt att läsa resten av böckerna om Fabian Risk.

Fler recensioner: Kulturbloggen, Zellys Bokhylla, Fantastiska berättelser och Nilmas Bokhylla.

Utkom: 2014
Serie: Fabian Risk (del 1)
Antal sidor: 591
Genre: kriminalroman/psykologisk thriller

”Onda flickor” av Alex Marwood

Befinner mig återigen (eller fortfarande?) i en lässvacka men har lyckats läsa ut en bok iallafall. Den här gången blev det Onda flickor av Alex Marwood, en (av många) hyllvärmare här hemma.

Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska författaren och journalisten Serena Mackesy som bland annat skriver krönikor för The Independent. Onda flickor är hennes första kriminalroman och den fick fina recensioner när den kom ut 2013. Sedan dess har det getts ut sammanlagt två böcker med svensk översättning: Granne med döden och Den mörkaste hemligheten. Hennes senaste roman heter The Poison Garden och finns, vad jag vet, inte på svenska ännu.

Handling/Text från bokens baksida:
”Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord.

Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor. Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon.

Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn. De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter – och familjer – att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet.”

Omdöme/Tankar:
Jag har funderat en hel del på vad jag tycker om den här boken och har lite svårt att formulera mig. Onda flickor är, enligt mig, lite seg till att börja med men den har ju uppenbarligen något som fick mig att läsa ut den. Marwood beskriver småstadsmiljön och de olika karaktärerna på ett skickligt sätt. Kanske var det det som fångade mig?

Kärnan i berättelsen är ju Kirsty och Amber samt det brott de begick som barn. Boken växlar mellan nutid och dåtid och jag blir väldigt illa berörd när jag läser återblickarna och bävar inför att ta del av exakt hur brottet gick till. En annan tråd (eller vad man nu ska kalla det) i berättelsen är den seriemördare som går lös i den lilla staden och det är denne som är orsaken till att de två kvinnorna återses. Amber bor i staden och Kirsty kommer dit för att, som journalist, skildra morden. Läsaren får även följa Martin, en otäck och milt uttryckt störd stalker. Han får eventuellt lite för mycket utrymme tycker jag.

Sammanfattningsvis – Onda flickor är en spännande bok som till exempel fick mig att reflektera över hur media skildrar personer och händelser. Jag tycker definitivt att den är läsvärd men är inte hänförd direkt. Nyfiken på att veta vad andra tycker om boken? Jag har hittat några recensioner: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokdamen läser och lyssnar samt Lenas böcker och annat.

Utkom: 2013
Originaltitel: The Wicked Girls
Antal sidor: 400
Genre: deckare (enligt förlagets hemsida…vet inte om jag håller med om det)

Trevar och letar

Våren är snart förbi och sommaren närmar sig. Jag vandrar ute i naturen och fotograferar vackra blommor. Kanske kan färgerna och skönheten muntra upp? Något händer inom mig när jag hör fåglarna kvittra och känner doften av grönska. Vem vet – det kanske är långpromenader i trivsamma omgivningar som kan få mig på banan igen? Motion både för kropp och själ?

Jag funderar så mycket på livet i allmänhet och framtiden i synnerhet. Vill bara att marken under mina fötter ska sluta gunga, att jag ska kunna sänka axlarna och räta på ryggen. Innerst inne så vet jag/hoppas jag att så kommer ske men tålamodet finns inte.

Det här stämmer ganska så bra in på hur jag fungerar:

”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens är definitivt en av de mest omtalade böckerna som gavs ut på den svenska marknaden under 2020. Eftersom jag är en boknörd så försöker jag hålla lite koll på vad som ges ut och jag läser en hel del bokbloggar. Att läsa-listan är lång och blir hela tiden längre kan jag säga.

Där kräftorna sjunger väckte tidigt mitt intresse men det tog ett tag innan jag köpte och började läsa den. Av någon anledning så fastnade jag aldrig utan gav upp ganska så snabbt. Har ingen riktigt bra anledning till det men ställde alltså tillbaka Där kräftorna sjunger i bokhyllan. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ge den en ny chans – tack och lov för det!

Delia Owens kommer från Georgia i USA och är författare samt zoolog. Hon har varit medförfattare till tre fackböcker som varit internationellt framgångsrika och blivit publicerad i ett flertal vetenskapsmagasin. Där kräftorna sjunger är hennes första roman, låg länge på New York Times bästsäljarlista och har gjort stor succé i stora delar av världen – så också i Sverige.

Handling/Text från bokens baksida:
”Kya Clark växer upp i våtmarken utanför en liten by vid North Carolinas kust. Familjen har inte mycket pengar, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner.
Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne Träskflickan och utsätter henne för kränkningar under flera år. När Chase Andrews, stadens talangfulla quarterback och en riktig svärmorsdröm, hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds.
Vad polisen inte vet är att Kya är långt ifrån den obildade enstöring som de tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Omdöme/Tankar:
Där kräftorna sjunger kan beskrivas som uppväxthistoria, ett relationsdrama och en rättegångsroman. Boken berör ämnen som utanförskap, ensamhet, kärlek, klasskillnader, fördomar och utsatthet. Jag blev ofta berörd och fängslades både av berättelsen, naturbeskrivningarna och av Kya som person.

På baksidan beskrivs boken så här: ”Där kräftorna sjunger är på samma gång en skrämmande skildring av gruppmentalitet i ett litet samhälle och en storslagen hyllning till naturen och till att våga gå sin egen väg.”

Jag fick nyligen veta att boken ska bli film och det kommer inte direkt som någon överraskning. Det ska bli spännande att se vilka skådespelare som väljs och hur berättelsen kommer att framställas.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har, som sagt, blivit en internationell succé så det är inte svårt att hitta recensioner. KULT Magasin har publicerat en läsvärd text som du hittar här.

Utkom: 2020
Originaltitel: Where the Crawdads Sing
Antal sidor: 369
Genre: deckare (gränsfall känner jag)

Läsutmaning 2021

Jag har bestämt mig för att – för första gången i mitt liv – anta en läsutmaning. Efter att ha letat lite bland litteraturbloggar så hittade jag en hos Enligt O. Den ser ut så här:

  • En snackis från 2020 som jag inte hann läsa.
  • En hyllvärmare.
  • En bok av en författare från ett (för mig) nytt litteraturland.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag besökt.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag vill resa till.
  • En klassiker jag ännu inte läst.
  • Ett verk av en oläst Nobelpristagare.
  • En bok från en genre som är utanför min komfortzon.
  • En bok av en författare jag tänkt läsa något av länge.
  • En bok av en författare jag inte läst något av på länge.
  • Nästa bok i en serie jag påbörjat.
  • En bok som blivit film eller tv-serie.
  • En bok av en debutant.
  • En bok som ”alla” borde läsa.
  • En biografi.

Vi får väl se hur det går! Min plan är att återkoppla till det här inlägget i slutet av 2021.

View More