Bräckligt

Tillvaron känns bräcklig. Ena stunden känner jag en nästan förlamande ångest och nedstämdhet…för att i nästa stund fyllas av otålighet och frustration. Antar att jag delar de här känslorna med de flesta i dessa tider men det tröstar inte så mycket. Famlar och försöker att klamra mig fast vid det som trots allt är positivt i tillvaron.

Vad kan man göra för att ”kickstarta” sig själv? För att skapa någon sorts drivkraft? Någon sorts framtidstro? Just nu vet jag inte… Hittade en bild hos Villfarelser som (tyvärr) illustrerar humöret/sinnesstämningen alldeles för bra: