Författare: Jossan
”Silvervägen” av Stina Jackson
Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.
”Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utnämnd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Boken har blivit väldigt hyllad vilket gör att förväntningarna på Jacksons nästa bok lär bli höga.
Handling/Text från bokens baksida:
”Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”
Omdöme/Tankar:
Det här är en bok som går snabbt att läsa. Jag tycker att den är lättläst och med det menar jag att språket flyter på bra. ”Silvervägen” är både spännande och välskriven. Jag kände hela tiden att jag ville läsa vidare och det måste man ju se som ett plus. Förutom att det är en deckare med en mordgåta så kan man även säga att boken handlar om sorgen efter en älskad familjemedlem och om att aldrig ge upp. Instämmer jag i hyllningskören? Både ja och nej men jag tycker definitivt att den är läsvärd.
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Kulturbloggen, Lottens Bokblogg, Bokpool och Fiktiviteter.
Utkom: 2018
Antal sidor: 300
Genre: Deckare
”Good In You” med Seinabo Sey
Åh, Seinabo Sey…
”Nothing Compares 2 U” med Chris Cornell
Låten ”Nothing Compares 2 U” skrevs av Prince och blev en enorm hit med Sinéad O´Connor på 90-talet. Jag tycker fortfarande att det är en av de finaste låtarna som finns. Här gör Chris Cornell (R.I.P) sin tolkning och den gör mig matt… så underbart vackert!
”Förlåten” av Agnes Lidbeck
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.
Agnes Lidbeck är bosatt i Stockholm och gjorde sin romandebut 2017 med ”Finna sig”. Enligt förlagets hemsida är den ”ett resonemang kring och undersökande av kvinnoroller”. Boken tilldelades Borås Tidnings Debutantpris 2018.
”Förlåten” är Agnes Lidbecks andra roman och har även den fått väldigt fina recensioner.
Handling/Text från bokens baksida:
”Ellen och Maria är systrar. De har sporadisk kontakt, pliktskyldiga samtal och sms vid resor och högtider.
Plötsligt dör deras pappa och huset på ön, där han bodde den sista tiden, måste städas ur och säljas. Huset på ön, där flickorna tillbringade sina somrar, där barn blev vuxna.
Under några sommarveckor tvingas Ellen och Maria att närma sig varandra igen, närma sig minnen som legat gömda men inte glömda.”
Omdöme/Tankar:
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker och känner om/inför den här boken. Den är ganska så speciell, språket är fint och det går snabbt att läsa. Det beror sannolikt både på sidantalet och att texten flyter på bra.
”Förlåten” kretsar kring två systrars relation och berättarrösten pendlar mellan de två. Jag är nog lite besviken på slutet och tycker att det är mycket som bara antyds. Men å andra sidan så kanske det är meningen? Att läsaren ska fylla i själv vad som händer?
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Expressen, Fiktiviteter och ETC.
Utkom: 2018
Antal sidor: 220
”Cry Little Sister” med Marilyn Manson
”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson
Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!
Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och har vunnit många priser för sina verk. 2018 tilldelades hon ALMA-priset, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas ”O” Book Club.
Woodson ger oss en skildring av sin uppväxt i South Carolina och i New York samt ger en bild av hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. ”Brun flicka drömmer” är en bok om sökandet efter tillhörighet, segregation och om rasism. Boken ligger verkligen rätt i tiden med tanke på Black Lives Matter-rörelsen. Jag har valt att ta med hela texten (samt har skrivit av den precis så som den är upplagd) som finns på baksidan av boken eftersom den säger en hel del om hur vackert språket är:
Text från bokens baksida:
”När jag hör ordet
revolution
tänker jag på karuseller
med vackra hästar
som snurrar runt som om de aldrig kommer att stanna och jag
som väljer den lila varje gång, klättrar upp på den
och sträcker mig mot den gyllene ringen, medan musiken spelar.
Revolutionen kommer alltid att pågå.
Jag vill skriva ner det här, att revolutionen är som
en karusell, att historien alltid skrivs nån annanstans. Och kanske är vi en kort stund
en del av historien. Och sen är åkturen slut
och det är inte längre vår tur.
Vi går långsamt mot parken där jag redan kan se de stora gungorna, de är tomma och väntar på mig.
Och när jag skriver ner det kanske jag ska sluta så här:
Jag heter Jacqueline Woodson
och jag är redo för den här åkturen.”
Omdöme/Tankar:
”Brun flicka drömmer” räknas som ungdomsbok men jag tycker definitivt att man kan vara äldre och ändå uppskatta den. Det är en memoar som är skriven på fri vers. Det är lite som att läsa långa dikter vilket, som sagt, är väldigt ovant för mig. Jag tycker väldigt mycket om den här boken! Den har ett underbart språk, en gripande handling och ger många insikter. Jag skulle gärna vilja gå med i en bokcirkel och diskutera den med andra. Läs den!!
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit/sagt om den är dessa: Kulturnytt i P1, Aftonbladet samt och dagarna går.
Utkom: 2018
Antal sidor: 334
”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito
Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.
Malin Persson Giolito fick sitt stora, litterära genombrott med rättegångsthrillern ”Störst av allt” som kom 2016. Framgången med boken blev så stor att den är på väg att bli tv-serie – Netflix första svenska originalserie.
”Bara ett barn” är den första romanen om advokaten Sophia Weber och det finns två till i serien: ”Bortom varje rimligt tvivel” (del 2) och ”Processen” (del 3).
Handling/Text från bokens baksida:
”Alex Andersson är en märklig unge. Han hamnar ideligen i nya slagsmål och har svårt att koncentrera sig i skolan. Han pratar knappt och säger han något så svär han bara. En dag upptäcker hans lärare fyra stycken stora sår på Alex arm och slår genast larm. Hon börjar misstänka att allt inte står rätt till i hans hem.
Misstankarna tas på största allvar och polisen inleder en brottsutredning. Sophia Weber, delägare i en liten advokatbyrå i Gamla stan, utses till Alex advokat. Det som till en början verkar vara ett rutinärende växer sig snart till något mycket större.”
Omdöme/Tankar:
Jag skulle inte kalla den här boken för en deckare…mer en kriminalroman. Jag får en känsla av Malin Persson Giolito är väl insatt i hur advokater, socialtjänst och polis arbetar i sådana här fall. Hon är utbildad jurist, så det är ju inte helt otänkbart. ”Bara ett barn” är en gripande skildring av hur illa (och bra) det kan gå.. Väcker funderingar kring barn som far illa – hur ser man tecknen, hur vet man när man ska slå larm osv. Jag tycker att det här är en helt ok bok men det känns som om jag borde ha blivit mer engagerad än vad jag blev.
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Kulturbloggen och Lottens Bokblogg.
Utkom: 2010
Antal sidor: 372
Genre: Kriminalroman
”Våran hud, vårat blod, våra ben” av John Ajvide Lindqvist
Ombyte förnöjer! Nu kände jag att det var dags att ta en paus bland feelgood-litteraturen och att återvända till en favoritgenre – skräck.
John Ajvide Lindqvist är en av Sveriges största inom genren (kanske den mest kända?) och han har skrivit ett flertal noveller och romaner. Några exempel är ”Låt den rätte komma in”, ”Människohamn”, ”Lilla stjärna”, ”Pappersväggar” och ”Hanteringen av odöda”. Under hösten 2018 kommer hans film ”Gräns” ha biopremiär.
I ”Våran hud, vårat blod…” finns ett antal skräcknoveller och däribland titelberättelsen. Den nominerades till British Fantasy Award för bästa novell och författaren själv har sagt att han anser att den är det otäckaste han skrivit. Boken avslutas med kortromanen Tjärven som tidigare endast funnits tillgänglig som e-bok, samt ett nyskrivet efterord. Ett flertal av berättelserna har tidigare varit publicerade i brittiska och amerikanska antologier och det här är första gången som de presenteras på originalspråk.
Handling/Text från bokens baksida:
”Våran hud, vårat blod, våra ben är en samling skräckberättelser som utspelar sig i ett samtida Sverige precis utanför vårt synfält.
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet, väntar på något. En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage. En kvinna gifter in sig i en rik familj som betalat ett högt pris för sin framgång. En hel by bär skuld för det som en gång hände med Aylin. Nu börjar hennes hår dyka upp igen.”
Omdöme/Tankar:
Jag har läst flera av John Ajvide Lindqvist böcker och alltid tyckt om hans språk – det gör jag när det gäller ”Våran hud, vårat blod…” också.
Det är första gången jag läser en novellsamling och jag upptäcker, till min glädje, att jag gillar det. Dock funderar jag på om alla noveller var lika bra i den här boken? Jag tror inte det…i vissa finns det något som stör mig men jag kan inte riktigt förklara varför. De är lite ojämna tycker jag. Och en annan sak – det vore intressant att veta varför är en ganska så stor andel av kvinnorna i novellerna är gravida. Är det ett klassiskt grepp inom skräcklitteratur? Jag gillar att han blandar in svensk folktro.
”Våran hud, vårat blod” avslutas med kortromanen Tjärven och den är bra men jag tycker nog att den kunde ha kapats lite. Om jag måste välja ut två noveller att puffa lite extra för så blir det ”Speciella omständigheter” och eventuellt titelberättelsen. Rent generellt så är jag lite besviken – Lindqvist har skrivit bättre böcker (även om den här absolut inte är dålig).
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Litteraturmagazinet och Tentakelmonster.
Utkom: 2016
Antal sidor: 336
Genre: Skräck
”En annan Alice” av Liane Moriarty
Oj, vad jag ligger efter i mitt skrivande här på bloggen. Känns lite missvisande att kalla den här boken för ”nyligen läst” men men..
Australiensiska Liane Moriarty fick sitt stora, internationella genombrott med romanen ”Öppnas i händelse av min död”. Boken har sålt i mer än 2 miljoner exemplar världen över och hennes andra bok ”Stora små lögner” blev även den en stor succé. 2017 kom den som tv-serie på HBO (Big Little Lies) med skådespelare som Reese Witherspoon, Nicole Kidman och Alexander Skarsgård mfl
Handling:
”Efter att ha slagit i huvudet på gymmet tappar Alice Love minnet. Hon tror att hon är 29 år, nygift, störtförälskad i sin man och gravid med sitt första barn, men egentligen är hon 39 år, trebarnsmamma och mitt i en uppslitande skilsmässa.
Läkaren konstaterar att hon drabbats av tillfällig minnesförlust. Tio år har fullkomligt raderats från hennes minne – ett årtionde då hon uppenbarligen fått för sig att bli träningsfanatiker, då hon glidit ifrån sin älskade Nick, förlorat närheten till sin syster och på något sätt tappat bort sig själv.
Alice måste hitta tillbaka till sina minnen, och till den hustru, dotter, vän och syster hon en gång var.”
Omdöme:
Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Den är inte dålig men det är något som skaver, något som stör mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Grundstoryn är intressant men för övrigt… Tycker till exempel att slutet både är förutsägbart och inte särskilt trovärdigt.
Jag har inte läst något av Liane Moriarty förut men vet att hennes böcker är populära. Vi får se om jag testar någon av hennes andra romaner. Om du är nyfiken på vad andra skrivit om ”En annan Alice” så kan du läsa här: Anna Koldenius, Johannas Deckarhörna och Bokgalleriet.
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 483
Genre: Feelgood