Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.
”Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utnämnd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Boken har blivit väldigt hyllad vilket gör att förväntningarna på Jacksons nästa bok lär bli höga.
Handling/Text från bokens baksida:
”Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”
Omdöme/Tankar:
Det här är en bok som går snabbt att läsa. Jag tycker att den är lättläst och med det menar jag att språket flyter på bra. ”Silvervägen” är både spännande och välskriven. Jag kände hela tiden att jag ville läsa vidare och det måste man ju se som ett plus. Förutom att det är en deckare med en mordgåta så kan man även säga att boken handlar om sorgen efter en älskad familjemedlem och om att aldrig ge upp. Instämmer jag i hyllningskören? Både ja och nej men jag tycker definitivt att den är läsvärd.
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Kulturbloggen, Lottens Bokblogg, Bokpool och Fiktiviteter.
Utkom: 2018
Antal sidor: 300
Genre: Deckare
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.
Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!
Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.
Ombyte förnöjer! Nu kände jag att det var dags att ta en paus bland feelgood-litteraturen och att återvända till en favoritgenre – skräck.
Oj, vad jag ligger efter i mitt skrivande här på bloggen. Känns lite missvisande att kalla den här boken för ”nyligen läst” men men..