Tiden går både fort och långsamt känns det som. Juli närmar sig sitt slut och jag ser tillbaka på en väldigt lugn sommar. Mer stillsam än vad jag trodde att den skulle bli men livet tar ju, som vi alla vet, sina svängar. För några veckor sedan läste jag ut ”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem och nu är det dags att skriva om den.
Jag har förstått att Ahnhems böcker är populära och trots det så är det här min första bok av honom. Har ingen bra anledning till varför jag aldrig läst något av hans verk tidigare, men bättre sent än aldrig eller hur?
Stefan Ahnhem har skrivit både manus och böcker. Han har till exempel gett ut en svit på sammanlagt sex spänningsromaner om karaktären Fabian Risk och flera av dem har översatts och getts ut internationellt. ”Offer utan ansikte” kom ut 2014 och är del ett i serien. Boken tilldelades debutantpriset Crimetime Specsavers Award 2015. Enligt bokförlaget Forum fick han sitt stora genombrott med ”Arton grader minus”.
Handling/Text från bokens baksida:
”En träslöjdlärare hittas brutalt mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen har mördaren placerat ett klassfoto från början av 1980-talet, med mordoffrets ansikte överkryssat.
Fabian Risk återvänder med sin familj till hemstaden Helsingborg efter att i många år ha varit verksam vid Stockholmspolisen. Knappt hinner de anlända till det nya huset förrän han blir inkallad att bistå i utredningen av mordfallet. Offret är en av hans gamla klasskamrater och snart står det klart att mördaren följer en minutiöst utarbetad plan, som långt ifrån är slutförd.
Fabian dras djupare och djupare ned i utredningen, som väcker minnen av förträngda tonårsförälskelser och brutal mobbning under skoltiden. Minnen han är allt annat än stolt över. Snart är han insnärjd i ett fall där inget riktigt är vad det tycks vara. Där jakten på en undanglidande mördare driver Fabian att ta allt större risker för att komma framåt i utredningen. Risker som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans omgivning.”
”Offer utan ansikte” är en psykologisk thriller där grundtemat (enligt min mening) är mobbing och hur utsatthet i barndomen kan påverka en människa.
Omdöme/Tankar:
Kriminalromaner och thrillers passar av någon underlig anledning extra bra att läsa på sommaren tycker jag. Jag kan inte riktigt förklara varför men vet att jag inte är ensam om att känna så. Kan det bero på att man för det mesta sugs in snabbt i handlingen? Inte vet jag.
”Offer utan ansikte” är en ganska så tjock bok men jag läste ut den rätt så snabbt ändå. Handlingen och språket flyter på och det är en spännande roman. Jag gillade till exempel att det var flera oväntade vändningar och att jag kände igen vissa av platserna i boken (var i Helsingborg förra sommaren). Kan inte säga att jag blev ”hänförd” direkt men jag kommer sannolikt att läsa resten av böckerna om Fabian Risk.
Fler recensioner: Kulturbloggen, Zellys Bokhylla, Fantastiska berättelser och Nilmas Bokhylla.
Utkom: 2014
Serie: Fabian Risk (del 1)
Antal sidor: 591
Genre: kriminalroman/psykologisk thriller
Där kräftorna sjunger av Delia Owens är definitivt en av de mest omtalade böckerna som gavs ut på den svenska marknaden under 2020. Eftersom jag är en boknörd så försöker jag hålla lite koll på vad som ges ut och jag läser en hel del bokbloggar. Att läsa-listan är lång och blir hela tiden längre kan jag säga.
Jag har lyckats läsa ut ännu en bok – hurra! Betyder det att min läslust börjar komma tillbaka? Hoppas verkligen det! I förra veckan blev jag klar med Queenie av Candice Carty-Williams – en bok jag varit nyfiken på länge.
Jag har älskat att läsa så länge jag kan minnas, det ligger alltid en bok på nattduksbordet och det är skoj att hålla koll på nyutgiven litteratur. Därför känns det trist att min läsning tycks bli mer och mer sporadisk. Det känns även som att jag blivit otåligare och jag vet inte riktigt varför. Jag hoppas innerligt att jag ”hittar tillbaka” till min läshunger. För ett tag sedan läste jag iallafall ut ”Goda grannar” av Mattias Edvardsson – vem vet, den kanske kan kickstarta mitt läsande?
Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.
Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!
Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.