Litteratur

“Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem

Tiden går både fort och långsamt känns det som. Juli närmar sig sitt slut och jag ser tillbaka på en väldigt lugn sommar. Mer stillsam än vad jag trodde att den skulle bli men livet tar ju, som vi alla vet, sina svängar. För några veckor sedan läste jag ut “Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem och nu är det dags att skriva om den.

Jag har förstått att Ahnhems böcker är populära och trots det så är det här min första bok av honom. Har ingen bra anledning till varför jag aldrig läst något av hans verk tidigare, men bättre sent än aldrig eller hur?

Stefan Ahnhem har skrivit både manus och böcker. Han har till exempel gett ut en svit på sammanlagt sex spänningsromaner om karaktären Fabian Risk och flera av dem har översatts och getts ut internationellt. “Offer utan ansikte” kom ut 2014 och är del ett i serien. Boken tilldelades debutantpriset Crimetime Specsavers Award 2015. Enligt bokförlaget Forum fick han sitt stora genombrott med “Arton grader minus”.

Handling/Text från bokens baksida:
“En träslöjdlärare hittas brutalt mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen har mördaren placerat ett klassfoto från början av 1980-talet, med mordoffrets ansikte överkryssat.

Fabian Risk återvänder med sin familj till hemstaden Helsingborg efter att i många år ha varit verksam vid Stockholmspolisen. Knappt hinner de anlända till det nya huset förrän han blir inkallad att bistå i utredningen av mordfallet. Offret är en av hans gamla klasskamrater och snart står det klart att mördaren följer en minutiöst utarbetad plan, som långt ifrån är slutförd.

Fabian dras djupare och djupare ned i utredningen, som väcker minnen av förträngda tonårsförälskelser och brutal mobbning under skoltiden. Minnen han är allt annat än stolt över. Snart är han insnärjd i ett fall där inget riktigt är vad det tycks vara. Där jakten på en undanglidande mördare driver Fabian att ta allt större risker för att komma framåt i utredningen. Risker som får ödesdigra konsekvenser för både honom själv och hans omgivning.”

“Offer utan ansikte” är en psykologisk thriller där grundtemat (enligt min mening) är mobbing och hur utsatthet i barndomen kan påverka en människa.

Omdöme/Tankar:
Kriminalromaner och thrillers passar av någon underlig anledning extra bra att läsa på sommaren tycker jag. Jag kan inte riktigt förklara varför men vet att jag inte är ensam om att känna så. Kan det bero på att man för det mesta sugs in snabbt i handlingen? Inte vet jag.

“Offer utan ansikte” är en ganska så tjock bok men jag läste ut den rätt så snabbt ändå. Handlingen och språket flyter på och det är en spännande roman. Jag gillade till exempel att det var flera oväntade vändningar och att jag kände igen vissa av platserna i boken (var i Helsingborg förra sommaren). Kan inte säga att jag blev “hänförd” direkt men jag kommer sannolikt att läsa resten av böckerna om Fabian Risk.

Fler recensioner: Kulturbloggen, Zellys Bokhylla, Fantastiska berättelser och Nilmas Bokhylla.

Utkom: 2014
Serie: Fabian Risk (del 1)
Antal sidor: 591
Genre: kriminalroman/psykologisk thriller

“Onda flickor” av Alex Marwood

Befinner mig återigen (eller fortfarande?) i en lässvacka men har lyckats läsa ut en bok iallafall. Den här gången blev det Onda flickor av Alex Marwood, en (av många) hyllvärmare här hemma.

Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska författaren och journalisten Serena Mackesy som bland annat skriver krönikor för The Independent. Onda flickor är hennes första kriminalroman och den fick fina recensioner när den kom ut 2013. Sedan dess har det getts ut sammanlagt två böcker med svensk översättning: Granne med döden och Den mörkaste hemligheten. Hennes senaste roman heter The Poison Garden och finns, vad jag vet, inte på svenska ännu.

Handling/Text från bokens baksida:
“Sommaren 1986 dömdes två unga flickor till fängelse för mord.

Tjugofem år senare rapporterar journalisten Kirsty Lindsay om en rad mycket obehagliga attacker på unga kvinnor. Hennes efterforskningar leder henne till städaren Amber Gordon.

Så träffas Kirsty och Amber på nytt, för första gången sedan den där svarta dagen då de var barn. De blir snabbt medvetna om den stora fara de befinner sig i. Och med nya identiteter – och familjer – att skydda är de beredda att göra vad som helst för att bevara sin hemlighet.”

Omdöme/Tankar:
Jag har funderat en hel del på vad jag tycker om den här boken och har lite svårt att formulera mig. Onda flickor är, enligt mig, lite seg till att börja med men den har ju uppenbarligen något som fick mig att läsa ut den. Marwood beskriver småstadsmiljön och de olika karaktärerna på ett skickligt sätt. Kanske var det det som fångade mig?

Kärnan i berättelsen är ju Kirsty och Amber samt det brott de begick som barn. Boken växlar mellan nutid och dåtid och jag blir väldigt illa berörd när jag läser återblickarna och bävar inför att ta del av exakt hur brottet gick till. En annan tråd (eller vad man nu ska kalla det) i berättelsen är den seriemördare som går lös i den lilla staden och det är denne som är orsaken till att de två kvinnorna återses. Amber bor i staden och Kirsty kommer dit för att, som journalist, skildra morden. Läsaren får även följa Martin, en otäck och milt uttryckt störd stalker. Han får eventuellt lite för mycket utrymme tycker jag.

Sammanfattningsvis – Onda flickor är en spännande bok som till exempel fick mig att reflektera över hur media skildrar personer och händelser. Jag tycker definitivt att den är läsvärd men är inte hänförd direkt. Nyfiken på att veta vad andra tycker om boken? Jag har hittat några recensioner: Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokdamen läser och lyssnar samt Lenas böcker och annat.

Utkom: 2013
Originaltitel: The Wicked Girls
Antal sidor: 400
Genre: deckare (enligt förlagets hemsida…vet inte om jag håller med om det)

“Där kräftorna sjunger” av Delia Owens

Där kräftorna sjunger av Delia Owens är definitivt en av de mest omtalade böckerna som gavs ut på den svenska marknaden under 2020. Eftersom jag är en boknörd så försöker jag hålla lite koll på vad som ges ut och jag läser en hel del bokbloggar. Att läsa-listan är lång och blir hela tiden längre kan jag säga.

Där kräftorna sjunger väckte tidigt mitt intresse men det tog ett tag innan jag köpte och började läsa den. Av någon anledning så fastnade jag aldrig utan gav upp ganska så snabbt. Har ingen riktigt bra anledning till det men ställde alltså tillbaka Där kräftorna sjunger i bokhyllan. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ge den en ny chans – tack och lov för det!

Delia Owens kommer från Georgia i USA och är författare samt zoolog. Hon har varit medförfattare till tre fackböcker som varit internationellt framgångsrika och blivit publicerad i ett flertal vetenskapsmagasin. Där kräftorna sjunger är hennes första roman, låg länge på New York Times bästsäljarlista och har gjort stor succé i stora delar av världen – så också i Sverige.

Handling/Text från bokens baksida:
“Kya Clark växer upp i våtmarken utanför en liten by vid North Carolinas kust. Familjen har inte mycket pengar, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner.
Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne Träskflickan och utsätter henne för kränkningar under flera år. När Chase Andrews, stadens talangfulla quarterback och en riktig svärmorsdröm, hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds.
Vad polisen inte vet är att Kya är långt ifrån den obildade enstöring som de tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Omdöme/Tankar:
Där kräftorna sjunger kan beskrivas som uppväxthistoria, ett relationsdrama och en rättegångsroman. Boken berör ämnen som utanförskap, ensamhet, kärlek, klasskillnader, fördomar och utsatthet. Jag blev ofta berörd och fängslades både av berättelsen, naturbeskrivningarna och av Kya som person.

På baksidan beskrivs boken så här: “Där kräftorna sjunger är på samma gång en skrämmande skildring av gruppmentalitet i ett litet samhälle och en storslagen hyllning till naturen och till att våga gå sin egen väg.”

Jag fick nyligen veta att boken ska bli film och det kommer inte direkt som någon överraskning. Det ska bli spännande att se vilka skådespelare som väljs och hur berättelsen kommer att framställas.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens har, som sagt, blivit en internationell succé så det är inte svårt att hitta recensioner. KULT Magasin har publicerat en läsvärd text som du hittar här.

Utkom: 2020
Originaltitel: Where the Crawdads Sing
Antal sidor: 369
Genre: deckare (gränsfall känner jag)

Läsutmaning 2021

Jag har bestämt mig för att – för första gången i mitt liv – anta en läsutmaning. Efter att ha letat lite bland litteraturbloggar så hittade jag en hos Enligt O. Den ser ut så här:

  • En snackis från 2020 som jag inte hann läsa.
  • En hyllvärmare.
  • En bok av en författare från ett (för mig) nytt litteraturland.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag besökt.
  • En bok som utspelar sig i ett land jag vill resa till.
  • En klassiker jag ännu inte läst.
  • Ett verk av en oläst Nobelpristagare.
  • En bok från en genre som är utanför min komfortzon.
  • En bok av en författare jag tänkt läsa något av länge.
  • En bok av en författare jag inte läst något av på länge.
  • Nästa bok i en serie jag påbörjat.
  • En bok som blivit film eller tv-serie.
  • En bok av en debutant.
  • En bok som “alla” borde läsa.
  • En biografi.

Vi får väl se hur det går! Min plan är att återkoppla till det här inlägget i slutet av 2021.

“Queenie” av Candice Carty-Williams

Jag har lyckats läsa ut ännu en bok – hurra! Betyder det att min läslust börjar komma tillbaka? Hoppas verkligen det! I förra veckan blev jag klar med Queenie av Candice Carty-Williams – en bok jag varit nyfiken på länge.

Candice Carty-Williams är författare samt journalist och bosatt i Storbritannien. Hon har skrivit artiklar till många olika tidningar men det här är hennes debutroman. Jag hoppas att det inte är hennes sista bok!

Handling/Text från bokens baksida:
“Queenie Jenkins är tjugofem år, bor i London, gör ett halvbra jobb på en halvstor dagstidning och har just lyckats få sig själv dumpad. Vem hade kunnat ana att Tom skulle svara på hennes hot om en paus med att helt enkelt göra slut?

Med svajig magkänsla och Tinder som kompass söker Queenie tröst på sämsta tänkbara ställen. Hon går på den ena katastrofala dejten efter den andra och är över huvud taget bra på att lägga krokben för sig själv. Men utrustad med galghumor, dödslojala vänner och en allsmäktig jamaicansk mormor kan man övervinna det mesta.”

Omdöme/Tankar:
På baksidan av boken beskrivs romanen som “en vass, ärlig och brutalt komisk roman om att famla efter kärlek, karriär och sig själv i en högst igenkännbar samtid.” Jag instämmer delvis men skulle nog inte kalla den “brutalt komisk”. Den innehåller definitivt humor men även mycket svärta. Igenkännbar? Ja, för tjejer/kvinnor i allmänhet men i synnerhet för svarta kvinnor skulle jag tro.

Queenie ligger definitivt i tiden och tar inte bara upp kärlek och karriär – utan även rasism, BLM (Black Lives Matter), sexism och övergrepp. Jag gillar den här boken och känner att jag växlar mellan att störa mig på Queenie (är hon inte ganska så självcentrerad?) och nästan få en klump i halsen när jag får läsa om vad hon utsätts för.

Så vad tycker andra om Queenie? Några av de som skrivit om Candice Carty-Williams roman är dessa: Enligt O, Stories from the city, Beas bokblogg och En bokromans.

Utkom: 2020
Antal sidor: 400
Genre: psykologisk roman (är en av beskrivningarna jag hittat…)

“Goda grannar” av Mattias Edvardsson

Jag har älskat att läsa så länge jag kan minnas, det ligger alltid en bok på nattduksbordet och det är skoj att hålla koll på nyutgiven litteratur. Därför känns det trist att min läsning tycks bli mer och mer sporadisk. Det känns även som att jag blivit otåligare och jag vet inte riktigt varför. Jag hoppas innerligt att jag “hittar tillbaka” till min läshunger. För ett tag sedan läste jag iallafall ut “Goda grannar” av Mattias Edvardsson – vem vet, den kanske kan kickstarta mitt läsande?

Mattias Edvardsson är författare och gymnasielärare i svenska och psykologi. Han bokdebuterade 2016 med “En nästan sann historia” (fast enligt Wikipedia kom debuten redan 2012 med “Dit drömmar färdas att dö”) och det stora genombrottet kom 2018 när “En helt vanlig familj” utgavs.

Handling/Text från bokens baksida:
“Micke och Bianca flyttar till ett fridfullt villakvarter som verkar perfekt för dem och deras två barn. Men allt eftersom de lär känna sina nya grannar kommer obehaget krypande.

På samma gata bor Jacqueline, en före detta fotomodell som har svårt att styra rätt i tillvaron, och hennes son Fabian som inte riktigt är som andra barn. I området bor även Ola. Han kämpar med sitt mående efter ett överfallsrån och blir allt mer besatt av att bevara tryggheten i villaidyllen. Och så pensionärerna Gun-Britt och Åke som övervakar vartenda steg som grannarna tar.

När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Men medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer tvivlet hos polisen och bland de boende i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men tänk om det krävs våld för att den ska segra?”

Omdöme/Tankar:
Om du är på jakt efter en spännande bok att sträckläsa så är det här rätt val för dig! Jag uppfattar inte “Goda grannar” som enbart en spänningsroman – den handlar lika mycket om relationer. Det är ett bra driv i språket och jag gillar författarens grepp att växla perspektivet mellan tre av berättelsens karaktärer. Boken ger mersmak och jag kommer absolut att läsa mer av Mattias Edvardsson.

Så vad tycker andra om “Goda grannar”? Några av de som skrivit om Edvardssons roman är dessa: Just nu – just här, Kapprakt, romeoandjuliet, Litteraturkvalster och Bokstunder.

Utkom: 2020
Antal sidor: 357
Genre: Spänningsroman

“Silvervägen” av Stina Jackson

Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. “Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var “Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.

“Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utnämnd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Boken har blivit väldigt hyllad vilket gör att förväntningarna på Jacksons nästa bok lär bli höga.

Handling/Text från bokens baksida:
“Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”

Omdöme/Tankar:
Det här är en bok som går snabbt att läsa. Jag tycker att den är lättläst och med det menar jag att språket flyter på bra. “Silvervägen” är både spännande och välskriven. Jag kände hela tiden att jag ville läsa vidare och det måste man ju se som ett plus. Förutom att det är en deckare med en mordgåta så kan man även säga att boken handlar om sorgen efter en älskad familjemedlem och om att aldrig ge upp. Instämmer jag i hyllningskören? Både ja och nej men jag tycker definitivt att den är läsvärd.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Kulturbloggen, Lottens Bokblogg, Bokpool och Fiktiviteter.

Utkom: 2018
Antal sidor: 300
Genre: Deckare

“Förlåten” av Agnes Lidbeck

Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om “Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.

Agnes Lidbeck  är bosatt i Stockholm och gjorde sin romandebut 2017 med “Finna sig”. Enligt förlagets hemsida är den “ett resonemang kring och undersökande av kvinnoroller”. Boken tilldelades Borås Tidnings Debutantpris 2018.

“Förlåten” är Agnes Lidbecks andra roman och har även den fått väldigt fina recensioner.

Handling/Text från bokens baksida:
“Ellen och Maria är systrar. De har sporadisk kontakt, pliktskyldiga samtal och sms vid resor och högtider.
Plötsligt dör deras pappa och huset på ön, där han bodde den sista tiden, måste städas ur och säljas. Huset på ön, där flickorna tillbringade sina somrar, där barn blev vuxna.
Under några sommarveckor tvingas Ellen och Maria att närma sig varandra igen, närma sig minnen som legat gömda men inte glömda.”

Omdöme/Tankar:
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker och känner om/inför den här boken. Den är ganska så speciell, språket är fint och det går snabbt att läsa. Det beror sannolikt både på sidantalet och att texten flyter på bra.

“Förlåten” kretsar kring två systrars relation och berättarrösten pendlar mellan de två. Jag är nog lite besviken på slutet och tycker att det är mycket som bara antyds. Men å andra sidan så kanske det är meningen? Att läsaren ska fylla i själv vad som händer?

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Expressen, Fiktiviteter och ETC.

Utkom: 2018
Antal sidor: 220

“Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson

Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. “Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!

Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och har vunnit många priser för sina verk. 2018 tilldelades hon ALMA-priset, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas “O” Book Club.

Woodson ger oss en skildring av sin uppväxt i South Carolina och i New York samt ger en bild av hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. “Brun flicka drömmer” är en bok om sökandet efter tillhörighet, segregation och om rasism. Boken ligger verkligen rätt i tiden med tanke på Black Lives Matter-rörelsen.  Jag har valt att ta med hela texten (samt har skrivit av den precis så som den är upplagd) som finns på baksidan av boken eftersom den säger en hel del om hur vackert språket är:

Text från bokens baksida:
“När jag hör ordet
revolution
tänker jag på karuseller
med vackra hästar
som snurrar runt som om de aldrig kommer att stanna och jag
som väljer den lila varje gång, klättrar upp på den
och sträcker mig mot den gyllene ringen, medan musiken spelar.

Revolutionen kommer alltid att pågå.

Jag vill skriva ner det här, att revolutionen är som
en karusell, att historien alltid skrivs nån annanstans. Och kanske är vi en kort stund
en del av historien. Och sen är åkturen slut
och det är inte längre vår tur.

Vi går långsamt mot parken där jag redan kan se de stora gungorna, de är tomma och väntar på mig.

Och när jag skriver ner det kanske jag ska sluta så här:

Jag heter Jacqueline Woodson
och jag är redo för den här åkturen.”

Omdöme/Tankar:
“Brun flicka drömmer” räknas som ungdomsbok men jag tycker definitivt att man kan vara äldre och ändå uppskatta den. Det är en memoar som är skriven på fri vers. Det är lite som att läsa långa dikter vilket, som sagt, är väldigt ovant för mig.  Jag tycker väldigt mycket om den här boken! Den har ett underbart språk, en gripande handling och ger många insikter. Jag skulle gärna vilja gå med i en bokcirkel och diskutera den med andra. Läs den!!

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit/sagt om den är dessa: Kulturnytt i P1, Aftonbladet samt och dagarna går.

Utkom: 2018
Antal sidor: 334

“Bara ett barn” av Malin Persson Giolito

Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på “Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.

Malin Persson Giolito fick sitt stora, litterära genombrott med rättegångsthrillern “Störst av allt” som kom 2016. Framgången med boken blev så stor att den är på väg att bli tv-serie – Netflix första svenska originalserie.

“Bara ett barn” är den första romanen om advokaten Sophia Weber och det finns två till i serien: “Bortom varje rimligt tvivel” (del 2) och “Processen” (del 3).

Handling/Text från bokens baksida:
“Alex Andersson är en märklig unge. Han hamnar ideligen i nya slagsmål och har svårt att koncentrera sig i skolan. Han pratar knappt och säger han något så svär han bara. En dag upptäcker hans lärare fyra stycken stora sår på Alex arm och slår genast larm. Hon börjar misstänka att allt inte står rätt till i hans hem.
Misstankarna tas på största allvar och polisen inleder en brottsutredning. Sophia Weber, delägare i en liten advokatbyrå i Gamla stan, utses till Alex advokat. Det som till en början verkar vara ett rutinärende växer sig snart till något mycket större.”

Omdöme/Tankar:
Jag skulle inte kalla den här boken för en deckare…mer en kriminalroman. Jag får en känsla av Malin Persson Giolito är väl insatt i hur advokater, socialtjänst och polis arbetar i sådana här fall. Hon är utbildad jurist, så det är ju inte helt otänkbart. “Bara ett barn” är en gripande skildring av hur illa (och bra) det kan gå.. Väcker funderingar kring barn som far illa – hur ser man tecknen, hur vet man när man ska slå larm osv. Jag tycker att det här är en helt ok bok men det känns som om jag borde ha blivit mer engagerad än vad jag blev.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Kulturbloggen och Lottens Bokblogg.

Utkom: 2010
Antal sidor: 372
Genre: Kriminalroman

View More