Jag har älskat att läsa så länge jag kan minnas, det ligger alltid en bok på nattduksbordet och det är skoj att hålla koll på nyutgiven litteratur. Därför känns det trist att min läsning tycks bli mer och mer sporadisk. Det känns även som att jag blivit otåligare och jag vet inte riktigt varför. Jag hoppas innerligt att jag ”hittar tillbaka” till min läshunger. För ett tag sedan läste jag iallafall ut ”Goda grannar” av Mattias Edvardsson – vem vet, den kanske kan kickstarta mitt läsande?
Mattias Edvardsson är författare och gymnasielärare i svenska och psykologi. Han bokdebuterade 2016 med ”En nästan sann historia” (fast enligt Wikipedia kom debuten redan 2012 med ”Dit drömmar färdas att dö”) och det stora genombrottet kom 2018 när ”En helt vanlig familj” utgavs.
Handling/Text från bokens baksida:
”Micke och Bianca flyttar till ett fridfullt villakvarter som verkar perfekt för dem och deras två barn. Men allt eftersom de lär känna sina nya grannar kommer obehaget krypande.
På samma gata bor Jacqueline, en före detta fotomodell som har svårt att styra rätt i tillvaron, och hennes son Fabian som inte riktigt är som andra barn. I området bor även Ola. Han kämpar med sitt mående efter ett överfallsrån och blir allt mer besatt av att bevara tryggheten i villaidyllen. Och så pensionärerna Gun-Britt och Åke som övervakar vartenda steg som grannarna tar.
När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Men medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer tvivlet hos polisen och bland de boende i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men tänk om det krävs våld för att den ska segra?”
Omdöme/Tankar:
Om du är på jakt efter en spännande bok att sträckläsa så är det här rätt val för dig! Jag uppfattar inte ”Goda grannar” som enbart en spänningsroman – den handlar lika mycket om relationer. Det är ett bra driv i språket och jag gillar författarens grepp att växla perspektivet mellan tre av berättelsens karaktärer. Boken ger mersmak och jag kommer absolut att läsa mer av Mattias Edvardsson.
Så vad tycker andra om ”Goda grannar”? Några av de som skrivit om Edvardssons roman är dessa: Just nu – just här, Kapprakt, romeoandjuliet, Litteraturkvalster och Bokstunder.
Utkom: 2020
Antal sidor: 357
Genre: Spänningsroman
Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.
Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!
Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.
Ombyte förnöjer! Nu kände jag att det var dags att ta en paus bland feelgood-litteraturen och att återvända till en favoritgenre – skräck.
Oj, vad jag ligger efter i mitt skrivande här på bloggen. Känns lite missvisande att kalla den här boken för ”nyligen läst” men men..
Jag fortsätter att ”träna” på att läsa feelgood och kanske, kanske att jag börjar tveka när det gäller min fördomar mot genren. Att det blev ”You had me at hello” den här gången beror på att jag blev tipsad om den.
Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att 
Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.