-
Nyligen läst: ”Silvervägen” av Stina Jackson
Vad är det som påverkar när man ska välja vilken bok man vill läsa? Det finns sannolikt många svar på det – och jag tror att det t ex kan vara en kombination av personliga preferenser och påverkan från t ex media eller från vänner. ”Silvervägen” är en deckare och har fått ett varmt mottagande så mina förväntningar var ganska så höga när jag gav mig i kast med boken. Som jag nämnt tidigare så finns det en risk med att lyssna för mycket på andras omdömen – det är omöjligt att inte bli påverkad (så är det för mig iallafall). Var ”Silvervägen” så bra som alla sagt? Ja, läs vidare i texten så får ni se.”Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utnämnd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Boken har blivit väldigt hyllad vilket gör att förväntningarna på Jacksons nästa bok lär bli höga.
Handling/Text från bokens baksida:
”Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”
Omdöme/Tankar:
Det här är en bok som går snabbt att läsa. Jag tycker att den är lättläst och med det menar jag att språket flyter på bra. ”Silvervägen” är både spännande och välskriven. Jag kände hela tiden att jag ville läsa vidare och det måste man ju se som ett plus. Förutom att det är en deckare med en mordgåta så kan man även säga att boken handlar om sorgen efter en älskad familjemedlem och om att aldrig ge upp. Instämmer jag i hyllningskören? Både ja och nej men jag tycker definitivt att den är läsvärd.Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Kulturbloggen, Lottens Bokblogg, Bokpool och Fiktiviteter.
Utkom: 2018
Antal sidor: 300
Genre: Deckare -
Nyligen läst: ”Förlåten” av Agnes Lidbeck
Jag minns inte riktigt hur jag fick nys om ”Förlåten” av Agnes Lidbeck (kanske tack vare en recension?) men jag fick vänta länge innan jag fick den. Reservationskön var lång på biblioteket så vilken tur att boken inte är så tjock. Att den är/var så eftertraktad höjer ju onekligen förväntningarna.Agnes Lidbeck är bosatt i Stockholm och gjorde sin romandebut 2017 med ”Finna sig”. Enligt förlagets hemsida är den ”ett resonemang kring och undersökande av kvinnoroller”. Boken tilldelades Borås Tidnings Debutantpris 2018.
”Förlåten” är Agnes Lidbecks andra roman och har även den fått väldigt fina recensioner.
Handling/Text från bokens baksida:
”Ellen och Maria är systrar. De har sporadisk kontakt, pliktskyldiga samtal och sms vid resor och högtider.
Plötsligt dör deras pappa och huset på ön, där han bodde den sista tiden, måste städas ur och säljas. Huset på ön, där flickorna tillbringade sina somrar, där barn blev vuxna.
Under några sommarveckor tvingas Ellen och Maria att närma sig varandra igen, närma sig minnen som legat gömda men inte glömda.”Omdöme/Tankar:
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker och känner om/inför den här boken. Den är ganska så speciell, språket är fint och det går snabbt att läsa. Det beror sannolikt både på sidantalet och att texten flyter på bra.”Förlåten” kretsar kring två systrars relation och berättarrösten pendlar mellan de två. Jag är nog lite besviken på slutet och tycker att det är mycket som bara antyds. Men å andra sidan så kanske det är meningen? Att läsaren ska fylla i själv vad som händer?
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Expressen, Fiktiviteter och ETC.
Utkom: 2018
Antal sidor: 220 -
Nyligen läst: ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson
Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och har vunnit många priser för sina verk. 2018 tilldelades hon ALMA-priset, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas ”O” Book Club.
Woodson ger oss en skildring av sin uppväxt i South Carolina och i New York samt ger en bild av hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. ”Brun flicka drömmer” är en bok om sökandet efter tillhörighet, segregation och om rasism. Boken ligger verkligen rätt i tiden med tanke på Black Lives Matter-rörelsen. Jag har valt att ta med hela texten (samt har skrivit av den precis så som den är upplagd) som finns på baksidan av boken eftersom den säger en hel del om hur vackert språket är:
Text från bokens baksida:
”När jag hör ordet
revolution
tänker jag på karuseller
med vackra hästar
som snurrar runt som om de aldrig kommer att stanna och jag
som väljer den lila varje gång, klättrar upp på den
och sträcker mig mot den gyllene ringen, medan musiken spelar.Revolutionen kommer alltid att pågå.
Jag vill skriva ner det här, att revolutionen är som
en karusell, att historien alltid skrivs nån annanstans. Och kanske är vi en kort stund
en del av historien. Och sen är åkturen slut
och det är inte längre vår tur.Vi går långsamt mot parken där jag redan kan se de stora gungorna, de är tomma och väntar på mig.
Och när jag skriver ner det kanske jag ska sluta så här:
Jag heter Jacqueline Woodson
och jag är redo för den här åkturen.”Omdöme/Tankar:
”Brun flicka drömmer” räknas som ungdomsbok men jag tycker definitivt att man kan vara äldre och ändå uppskatta den. Det är en memoar som är skriven på fri vers. Det är lite som att läsa långa dikter vilket, som sagt, är väldigt ovant för mig. Jag tycker väldigt mycket om den här boken! Den har ett underbart språk, en gripande handling och ger många insikter. Jag skulle gärna vilja gå med i en bokcirkel och diskutera den med andra. Läs den!!Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit/sagt om den är dessa: Kulturnytt i P1, Aftonbladet samt och dagarna går.
Utkom: 2018
Antal sidor: 334 -
Nyligen läst: ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito
Jag insåg för ett tag sedan att jag inte läst någon deckare/thriller på väldigt länge – så varför inte hugga tag i en? Valet föll på ”Bara ett barn” av Malin Persson Giolito. Jag har varit nyfiken på hennes böcker länge och det här blev alltså min första bok av henne.Malin Persson Giolito fick sitt stora, litterära genombrott med rättegångsthrillern ”Störst av allt” som kom 2016. Framgången med boken blev så stor att den är på väg att bli tv-serie – Netflix första svenska originalserie.
”Bara ett barn” är den första romanen om advokaten Sophia Weber och det finns två till i serien: ”Bortom varje rimligt tvivel” (del 2) och ”Processen” (del 3).
Handling/Text från bokens baksida:
”Alex Andersson är en märklig unge. Han hamnar ideligen i nya slagsmål och har svårt att koncentrera sig i skolan. Han pratar knappt och säger han något så svär han bara. En dag upptäcker hans lärare fyra stycken stora sår på Alex arm och slår genast larm. Hon börjar misstänka att allt inte står rätt till i hans hem.
Misstankarna tas på största allvar och polisen inleder en brottsutredning. Sophia Weber, delägare i en liten advokatbyrå i Gamla stan, utses till Alex advokat. Det som till en början verkar vara ett rutinärende växer sig snart till något mycket större.”Omdöme/Tankar:
Jag skulle inte kalla den här boken för en deckare…mer en kriminalroman. Jag får en känsla av Malin Persson Giolito är väl insatt i hur advokater, socialtjänst och polis arbetar i sådana här fall. Hon är utbildad jurist, så det är ju inte helt otänkbart. ”Bara ett barn” är en gripande skildring av hur illa (och bra) det kan gå.. Väcker funderingar kring barn som far illa – hur ser man tecknen, hur vet man när man ska slå larm osv. Jag tycker att det här är en helt ok bok men det känns som om jag borde ha blivit mer engagerad än vad jag blev.Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Kulturbloggen och Lottens Bokblogg.
Utkom: 2010
Antal sidor: 372
Genre: Kriminalroman -
Nyligen läst: ”Våran hud, vårat blod, våra ben” av John Ajvide Lindqvist
Ombyte förnöjer! Nu kände jag att det var dags att ta en paus bland feelgood-litteraturen och att återvända till en favoritgenre – skräck.John Ajvide Lindqvist är en av Sveriges största inom genren (kanske den mest kända?) och han har skrivit ett flertal noveller och romaner. Några exempel är ”Låt den rätte komma in”, ”Människohamn”, ”Lilla stjärna”, ”Pappersväggar” och ”Hanteringen av odöda”. Under hösten 2018 kommer hans film ”Gräns” ha biopremiär.
I ”Våran hud, vårat blod…” finns ett antal skräcknoveller och däribland titelberättelsen. Den nominerades till British Fantasy Award för bästa novell och författaren själv har sagt att han anser att den är det otäckaste han skrivit. Boken avslutas med kortromanen Tjärven som tidigare endast funnits tillgänglig som e-bok, samt ett nyskrivet efterord. Ett flertal av berättelserna har tidigare varit publicerade i brittiska och amerikanska antologier och det här är första gången som de presenteras på originalspråk.
Handling/Text från bokens baksida:
”Våran hud, vårat blod, våra ben är en samling skräckberättelser som utspelar sig i ett samtida Sverige precis utanför vårt synfält.
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet, väntar på något. En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage. En kvinna gifter in sig i en rik familj som betalat ett högt pris för sin framgång. En hel by bär skuld för det som en gång hände med Aylin. Nu börjar hennes hår dyka upp igen.”Omdöme/Tankar:
Jag har läst flera av John Ajvide Lindqvist böcker och alltid tyckt om hans språk – det gör jag när det gäller ”Våran hud, vårat blod…” också.Det är första gången jag läser en novellsamling och jag upptäcker, till min glädje, att jag gillar det. Dock funderar jag på om alla noveller var lika bra i den här boken? Jag tror inte det…i vissa finns det något som stör mig men jag kan inte riktigt förklara varför. De är lite ojämna tycker jag. Och en annan sak – det vore intressant att veta varför är en ganska så stor andel av kvinnorna i novellerna är gravida. Är det ett klassiskt grepp inom skräcklitteratur? Jag gillar att han blandar in svensk folktro.
”Våran hud, vårat blod” avslutas med kortromanen Tjärven och den är bra men jag tycker nog att den kunde ha kapats lite. Om jag måste välja ut två noveller att puffa lite extra för så blir det ”Speciella omständigheter” och eventuellt titelberättelsen. Rent generellt så är jag lite besviken – Lindqvist har skrivit bättre böcker (även om den här absolut inte är dålig).
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Litteraturmagazinet och Tentakelmonster.
Utkom: 2016
Antal sidor: 336
Genre: Skräck -
Nyligen läst: ”En annan Alice” av Liane Moriarty
Oj, vad jag ligger efter i mitt skrivande här på bloggen. Känns lite missvisande att kalla den här boken för ”nyligen läst” men men..Australiensiska Liane Moriarty fick sitt stora, internationella genombrott med romanen ”Öppnas i händelse av min död”. Boken har sålt i mer än 2 miljoner exemplar världen över och hennes andra bok ”Stora små lögner” blev även den en stor succé. 2017 kom den som tv-serie på HBO (Big Little Lies) med skådespelare som Reese Witherspoon, Nicole Kidman och Alexander Skarsgård mfl
Handling:
”Efter att ha slagit i huvudet på gymmet tappar Alice Love minnet. Hon tror att hon är 29 år, nygift, störtförälskad i sin man och gravid med sitt första barn, men egentligen är hon 39 år, trebarnsmamma och mitt i en uppslitande skilsmässa.
Läkaren konstaterar att hon drabbats av tillfällig minnesförlust. Tio år har fullkomligt raderats från hennes minne – ett årtionde då hon uppenbarligen fått för sig att bli träningsfanatiker, då hon glidit ifrån sin älskade Nick, förlorat närheten till sin syster och på något sätt tappat bort sig själv.
Alice måste hitta tillbaka till sina minnen, och till den hustru, dotter, vän och syster hon en gång var.”Omdöme:
Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Den är inte dålig men det är något som skaver, något som stör mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Grundstoryn är intressant men för övrigt… Tycker till exempel att slutet både är förutsägbart och inte särskilt trovärdigt.Jag har inte läst något av Liane Moriarty förut men vet att hennes böcker är populära. Vi får se om jag testar någon av hennes andra romaner. Om du är nyfiken på vad andra skrivit om ”En annan Alice” så kan du läsa här: Anna Koldenius, Johannas Deckarhörna och Bokgalleriet.
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 483
Genre: Feelgood -
Nyligen läst: ”You had me at hello” av Mhairi McFarlane
Jag fortsätter att ”träna” på att läsa feelgood och kanske, kanske att jag börjar tveka när det gäller min fördomar mot genren. Att det blev ”You had me at hello” den här gången beror på att jag blev tipsad om den.Mhairi McFarlane är född i Skottland och har bland annat arbetat som frilansjournalist och bloggare. ”You had me at hello” var hennes debutroman och har nått stora framgångar. Mhairi McFarlane har även skrivit: ”Från och med du”, ”Det är inte jag, det är du” och ”Finns det en, finns det flera”.
Handling/Text från bokens baksida:
”Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med Rhys. I förvirringen som uppstår (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt luddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och – för Rachel – en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?”Omdöme/Tankar:
Den här boken bjuder inte direkt på några överraskningar och den innehåller en del klyschor men jag tycker om den ändå. ”You had me at hello” är som en välsmakande karamell för stunden – ganska så mysig läsning men den lär inte stanna kvar i mitt minne så länge. Gillade du ”En dag” av David Nicholls så lär du tycka om den här.Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Bokhora, Lottens Bokblogg, Bokskåpet och Feministbiblioteket.
Utkom: 2014
Antal sidor: 400
Genre: Feelgood -
Nyligen läst: ”Rökridå” av Krysten Ritter
Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att Krysten Ritter hade skrivit en debutroman. Naturligtvis reserverade jag den på biblioteket, innan den ens var inköpt, och sedan började en otålig väntan. Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt. Skulle min entusiasm mattas efter att ha läst boken?Krysten Ritter är skådespelare samt författare och ”Rökridå” är hennes debutroman. Ritter har medverkat i ett flertal filmer och tv-serier. Hon spelar huvudrollen i ”Jessica Jones” som finns på Netflix och hon hade en roll i populära ”Breaking Bad”. Några av de filmer hon medverkat i är: Big Eyes, En shopaholics bekännelser och Life Happens. Krysten Ritter har grundat produktionsbolaget Silent Machine där man strävar efter att lyfta fram komplexa kvinnliga huvudpersoner.
Handling/Text från bokens baksida:
”Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet – en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen – går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.”Omdöme/Tankar:
Det första som slog mig, bara efter att ha läst några sidor i ”Rökridå”, är att den skulle passa väldigt bra som film. Kan det bero på att Ritter är manusförfattare och att det färgat av sig i boken? Inte vet jag. Jag såg dessutom henne som huvudkaraktären…men det kan eventuellt bero på att jag sträcktittade på senaste säsongen av ”Jessica Jones” (serie på Netflix) innan jag började läsa.Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna i ”Rökridå”. Den tar även upp olika aspekter av småstadsproblematik samt hur det kan vara att återvända/göra upp med sitt ursprung. Både det och grundhistorien var spännande att läsa.
Det är en mörk berättelse med få ljuspunkter men den fångar och jag ville hela tiden veta hur allt skulle sluta. Min enda kritik är att jag tycker att vissa lösningar eventuellt var lite långsökta men det är definitivt en bok som ger mersmak. Hoppas att Krysten Ritter kommer att skriva mer.
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Just nu – just här, Boktokig, Fiktiviteter och Johannas Deckarhörna.
Utkom: 2018
Antal sidor: 305
Genre: Deckare -
Nyligen läst: ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” av Gail Honeyman
Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?
Handling/Text från bokens baksida:
”Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite ”kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.
Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.
Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood? -
Nyligen läst: ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh
Vad är det som gör att man väljer att läsa en viss bok? Beror det på handlingen, recensioner, humöret eller är det något annat? Kanske är det en mängd faktorer som spelar in. När det gäller ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh så måste jag erkänna att det var de läckra färgerna i omslaget som först väckte min nyfikenhet. Kalla mig ytlig…men så var det. Det som fick mig att låna med mig den hem var dock att en bekant rekommenderade boken.Clare Mackintosh är en brittisk författare med yrkesmässig bakgrund inom polisen. Det känns ju som ett plus eftersom hon skriver kriminalromaner. Hennes debutroman ”Jag lät dig gå” och vann bl a Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year 2016. ”Jag ser dig” är Mackintosh andra roman.
Handling/Text från bokens baksida:
”En dag upptäcker Zoe Walker av en slump ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, det enda som finns är en hänvisning till en hemsida: findtheone.com, ett grynigt svartvitt foto och texten `Gift kvinna söker diskreta tillfälliga förbindelser. Sms:a ANGEL till 69998 för bilder.´
Zoe visar upp annonsen för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar henne. Kort därpå finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
Är allt bara ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på de här kvinnorna?
Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna. När en av kvinnorna hittas död övergår det hela från att vara ett märkligt mysterium till att bli väldigt obehagligt.”Omdöme/Tankar:
”Jag ser dig” är en lättläst psykologisk thriller med välskrivna miljöskildringar. Jag gillar att boken berör ämnen som i hög grad ligger i tiden och att inget känns förutsägbart.Det tog ett tag innan jag fastnade för den här boken och jag upplever att den har en relativt lång startsträcka innan det blir riktigt spännande. Jag kan inte bestämma mig för om det är en nackdel eller ej. Kanske är det nödvändigt för att bygga upp stämningen inför slutet? I vilket fall som helst så måste det ju ha varit något som fick mig att läsa vidare eller hur?
Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Boklysten, Bokraden, Mysterierna… och Marie i Skrifvarstugan.
Utkom: 2017
Antal sidor: 427
Genre: Thriller