Är trött på att vara stressad och orolig hela tiden. Denna förbannade känsla av otillräcklighet – kommer jag någonsin att slippa den? Att alltid känna: “nu kunde jag ha gjort bättre”, “jag är inte tillräckligt rolig, intressant, spontan, intelligent”, “hur ska det gå med det och det och det?”, “om jag gör så vad ska den/de personen/personerna tycka då?”…. I a l l a lägen, h e l a tiden! Så patetiskt och framförallt jobbigt! Blir så trött på mig själv. Vill inte vara en sådan person. Då och då inser jag att mitt tankesätt är orimligt, lyckas tänka om och bryta mitt beteende men jag önskar att det hände oftare. Det var värre när jag var yngre så nog har jag kommit en bit på väg men…

Jag tror att jag är oförmögen att bara vara “här och nu” till 100 %. Trist som f-n.  Är alla sådana? Mina tankar befinner sig nästan alltid i dåtid och framtid – inte i nutid om ni förstår vad jag menar. Eller mja..nu kanske jag överdriver lite. Det finns naturligtvis stunder när jag njuter och är lycklig i hela själen..men ändå. Jag tvivlar på att jag någonsin blir nöjd – ska jag finna mig i att alltid vara lite missnöjd (oftast med mig själv)? Att jag kanske är en sådan person? NEJ är mitt spontana svar – men vad gör man om lösningen inte är uppenbar? Om det är svårt att reda ut e x a k t vad missnöjet handlar om? Misstänker att det mesta handlar om mig själv och mina rädslor.

Är livrädd för att vakna upp en dag och upptäcka att allt liksom är försent! Har så många drömmar…men ofta är de så diffusa…eller så upplever jag dem som omöjliga att kombinera med varandra! Åtminstone känns det så i min hjärna. Så vad vill jag med mitt liv? Jag vill gifta mig och få barn (tror jag), bo i ett underbart hus (gärna i lite äldre stil, rött med vita knutar), ha en liten trädgård, en hund kanske, en massa vänner, en spännande/rolig hobby, ett stimulerande jobb (som jag dessutom ska vara bra på), ha tid och ork att festa, resa till spännande resmål/upptäcka världen, bli smal och spänstig (helst utan ansträngning hrrrmmm) etc. etc. Listan kan göras lååång. Kanske är det inte så omöjliga drömmar – jag vet inte.

Jag är kanske dramatisk och det kan hända att jag tänker annorlunda om ett par dagar. Ibland är det skönt att skriva ner det man tänker på, få distans och med lite tur upptäcka vad som är vettigt och vad som är galet.

Hmm, trodde att jag skulle skriva ett långt och känsloladdat inlägg om Socialstyrelsens nya rekommendationer kring sjukskrivningar men det får bli en annan gång…