Nu är det officiellt…

Jag är arbetslös. Den arbetsbefriade uppsägningstiden är över och nu börjar allvaret (känns det som). Från och med idag är jag inskriven hos Arbetsförmedlingen och jag ska på mitt första informationsmöte redan på onsdag. Anmälan om arbetslöshet är ivägskickad till a-kassan. Vågor av ångest sveper över mig. Tänker dramatiska tankar i stil med: ”vad ska det bli av mig?”, ”vad vill jag?”, ”tänk om jag inte får ngn a-kassa?!”, ”tänk om jag aaldrig får något jobb!”, ”tänk om jag tvingas ta något jobb jag egentligen inte vill ha!”osv. Ett förtydligande ang. det sista ”uttropet” – jo man ska vara tacksam om man lyckas få jobb o c h man kan inte vänta sig att drömjobbet dyker upp bara så där blablablablaa…men med tanke på hur de senaste åren (jobbmässigt) varit så kan jag väl få drömma?!

Helgen har varit väldigt trivsam! Jag har myst hemma hos mams och papps och blivit bortskämd med supergod, hemmalagad mat. Det är alltid lite jobbigt att åka ifrån dem.. jag kan inte förklara varför men så är det. Jag kanske är lite ”mammig” och ”pappig” fortfarande… Vi besökte bl a en hantverksutställning på Nääs (Lerums kommun) och det var riktigt trevligt! Tänk om någon hade berättat för mig – för säg… 15 år sedan – att jag skulle tycka om hantverk nu! Jag hade förmodligen skakat på huvudet! Tänk vad man förändras. I söndags hälsade vi på syrran och hennes familj. Åh deras lilla W är världens sötaste! Ni må tro att jag är en stolt moster! Hon fyller snart 4 år och trallar mest hela tiden. I söndags hjälpte hon till i trädgården och var iklädd riktiga blåbyxor och riktiga arbetshandskar. Världens sötaste trädgårdstomte!

Åh, något slog mig just… Den här veckan bör Portisheads senaste album dimpa ner här hemma! Försöker dämpa mina förväntningar men det är inte lätt! Hoppas att skivan är bra!

Livstecken

Det är evigheter sedan jag skrev något här i bloggen. Jag har inte försvunnit, jag är bara så seeg. Känns som om jag bara hasar omkring och slösar tid. Skickar iväg nån jobbansökan då och då, krystar ur mig lite text till magisteruppsatsen, dagdrömmer, ser på tv…släpar mig till Friskis & Svettis (eller tja…jag har inte varit där på 2 veckor men nu så…) och försöker hålla i mina pengar inför den stundande arbetslösheten. Tja man kan ju säga att jag är arbetslös nu men…uppsägningstiden pågår till 25 april. Usch vad det är besvärligt att skriva personliga brev! Vad ska man skriva och vad låter bara dumt?! Hur kaxig kan man med att vara (utan att rodna av skam)? Just nu tränar jag på att låta lite mer självsäker…

I veckan är det dags för tredje lektionen i InDesign. Kan meddela att kursen suger än så länge. Maken till nonchalant lärare! Det är tur att man har viss datavana och stort intresse! Jag skulle vilja ryta till och säga: ”Hallå jag är nybörjare och har betalat dyra pengar! Jag vill lära mig detta grundligt!!”… Men det gör jag ju naturligtvis inte. Vart klagar man? Pengarna kan jag inte få tillbaka tyvärr.

Älsklingen och jag firade vår femårsdag i fredags (firandet fortsatte på lördagen)! Röda rosor, restaurangbesök och romantik. Tänk vad fort tiden går – 5 år är lång tid!

Norska Madrugada kommer äntligen till Sverige och vi har bokat biljetter! Jag trodde faktiskt inte att vi någonsin skulle få se dem, särskilt inte efter att deras gitarrist dog 2007. Den 15 maj spelar de på Sticky Fingers i Göteborg! Det ska bli riktigt skoj!

Ps. Jag har inte glömt din utmaning Hanna Eat World…måste bara fundera lite till på den! Ds.

Konstiga tider…

Är så uttråkad att det kryper i mig… Det finns absolut ingenting att göra – i n g e n t i n g! Jag sitter här på jobbet och försöker desperat och framgångslöst komma på vettiga saker att sysselsätta mig med. Snacka om bortkastad tid! Det finns ingen annan avdelning där jag kan hjälpa till…och på min finns ingen meningsfull, jobbrelaterad sysselsättning. Så vad göra? Surfa? Tjaa…men efter ett tag tar idéerna slut där med.. Till råga på allt så verkar det som att de spärrat mina favoritbloggar så dem kan jag inte läsa i och njuta av idag. Skit. Letar jobb på AMS, kollar om jag fått mail, letar jobb igen, läser Aftonbladet… Det här känns ju nästan fånigt! Hade varit mer meningsfullt att sitta hemma och arbeta med uppsatsen! Jag skulle kunna ringa till ställen som jag skickat jobbansökningar till men…måste nog samla lite (ganska mycket) mod först.

Idag slutar 5 personer här. Det känns märkligt. Om en månad slutar ännu fler. Jag har -vad jag vet- två månader kvar. Det känns – som jag skrivit förut – märkligt. Det är jobbigt med alla spekulationer, åsikter och rykten som man hör hela tiden! För att muntra upp mig lite fantiserar jag om fikarasten klockan 15 idag….blir det tårta tro?

Den kommande arbetslösheten väcker måånga funderingar hos mig. Vågar jag tro att jag ska hitta ett nytt jobb? Exakt hur kass ekonomi kommer jag ha? Två saker är jag ganska säker på dock:

1.  Jag måste intala mig att det kommer att ordna sig – och hålla fast vid den tanken! Annars är risken stor att jag deppar ner mig, slutar försöka och ger upp. Det får inte hända.
2.  När uppsägningstiden är över och jag är arbetslös så måste jag försöka ha bestämda rutiner – varför inte sätta upp ett schema? Inte gå upp försent, sätta av ett visst antal timmar till jobbsökande och pluggande, kanske ta en långpromenad om dagen etc. Präktigt kanske men man kan ju ha det som målsättning iallafall!

På bristningsgränsen

Jag har egentligen jättemycket att skriva om men jag mår inte speciellt bra just nu. Situationen på min arbetsplats är hemsk. Det råder storvarsel (finns det ordet?) och jag vet nu med 100% säkerhet att jag är en av de som blir uppsagda.

Min sinnestämning pendlar mellan relativt lugn och djup ångest. Det är en hemsk situation. Alla spekulationer, all oro, allt man ska veta och hålla reda på… Mitt i allt detta så ska man tvinga sig själv att skicka iväg jobbansökningar – sådana kräver ju engagemang, nytänkande, självsäkerhet osv. osv. osv. Jag kämpar hårt för att se detta som en ”chans till något bättre” men det är inte så lätt alla gånger!