Där kräftorna sjunger av Delia Owens är definitivt en av de mest omtalade böckerna som gavs ut på den svenska marknaden under 2020. Eftersom jag är en boknörd så försöker jag hålla lite koll på vad som ges ut och jag läser en hel del bokbloggar. Att läsa-listan är lång och blir hela tiden längre kan jag säga.
Där kräftorna sjunger väckte tidigt mitt intresse men det tog ett tag innan jag köpte och började läsa den. Av någon anledning så fastnade jag aldrig utan gav upp ganska så snabbt. Har ingen riktigt bra anledning till det men ställde alltså tillbaka Där kräftorna sjunger i bokhyllan. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ge den en ny chans – tack och lov för det!
Delia Owens kommer från Georgia i USA och är författare samt zoolog. Hon har varit medförfattare till tre fackböcker som varit internationellt framgångsrika och blivit publicerad i ett flertal vetenskapsmagasin. Där kräftorna sjunger är hennes första roman, låg länge på New York Times bästsäljarlista och har gjort stor succé i stora delar av världen – så också i Sverige.
Handling/Text från bokens baksida:
“Kya Clark växer upp i våtmarken utanför en liten by vid North Carolinas kust. Familjen har inte mycket pengar, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner.
Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne Träskflickan och utsätter henne för kränkningar under flera år. När Chase Andrews, stadens talangfulla quarterback och en riktig svärmorsdröm, hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds.
Vad polisen inte vet är att Kya är långt ifrån den obildade enstöring som de tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”
Omdöme/Tankar:
Där kräftorna sjunger kan beskrivas som uppväxthistoria, ett relationsdrama och en rättegångsroman. Boken berör ämnen som utanförskap, ensamhet, kärlek, klasskillnader, fördomar och utsatthet. Jag blev ofta berörd och fängslades både av berättelsen, naturbeskrivningarna och av Kya som person.
På baksidan beskrivs boken så här: “Där kräftorna sjunger är på samma gång en skrämmande skildring av gruppmentalitet i ett litet samhälle och en storslagen hyllning till naturen och till att våga gå sin egen väg.”
Jag fick nyligen veta att boken ska bli film och det kommer inte direkt som någon överraskning. Det ska bli spännande att se vilka skådespelare som väljs och hur berättelsen kommer att framställas.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens har, som sagt, blivit en internationell succé så det är inte svårt att hitta recensioner. KULT Magasin har publicerat en läsvärd text som du hittar här.
Utkom: 2020
Originaltitel: Where the Crawdads Sing
Antal sidor: 369
Genre: deckare (gränsfall känner jag)
Jag har lyckats läsa ut ännu en bok – hurra! Betyder det att min läslust börjar komma tillbaka? Hoppas verkligen det! I förra veckan blev jag klar med Queenie av Candice Carty-Williams – en bok jag varit nyfiken på länge.
Vad är det som gör att man väljer att läsa en viss bok? Beror det på handlingen, recensioner, humöret eller är det något annat? Kanske är det en mängd faktorer som spelar in. När det gäller “Jag ser dig” av Clare Mackintosh så måste jag erkänna att det var de läckra färgerna i omslaget som först väckte min nyfikenhet. Kalla mig ytlig…men så var det. Det som fick mig att låna med mig den hem var dock att en bekant rekommenderade boken.
Den 23 april var författaren Sara Paborn gäst i SVT:s utmärkta litteraturprogram “Babel”. Där blev hon intervjuad om sin nya bok “Blybröllop” och jag blev genast nyfiken samt fick lust att läsa den. Kan hända att läslusten väcktes extra lätt eftersom huvudpersonen är bibliotekarie…jag vet inte.
Jag läste ut “Änkan” för några veckor sedan och tankarna har snurrat i skallen – så som det ju brukar göra när man sträckläst en bok. Det här är perfekt läsning för dig som vill ha en riktig bladvändare!
Det är egentligen ett tag sedan jag läste “Wink Poppy Midnight” men inspirationen att skriva har inte infunnit sig förrän nu. Så kan det vara ibland.
Jag läste ut “Stål” för ungefär en vecka sedan och har medvetet väntat med att skriva om den här. Det är en mäktig bok (syftar inte på sidantalet utan på handlingen) och jag har behövt smälta den lite.