Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – “Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.

Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. “Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?

Handling/Text från bokens baksida:
“Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”

Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.

Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite “kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i “Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.

Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood?