”Gone Girl” av Gillian Flynn

Vad härligt det är att sträckläsa en riktigt bra och engagerande bok!

Innan jag började läsa Gillian Flynns ”Gone Girl” så tvekade jag faktiskt lite och funderade på om det skulle bli jobbigt att ta sig igenom en bok på 560 sidor. Nu, när den är utläst, kan jag meddela att det gick hur lätt som helst! ”Gone Girl” är Gillian Flynns tredje bok på svenska och det känns faktiskt frustrerande att jag  läst alla böcker som getts ut i Sverige. När kommer nästa tro??

Filmatiseringen av ”Gone Girl” pågår just nu och biopremiären blir sannolikt i oktober. Regissören är David Fincher, som bl a skapat filmer som ”Fight Club”, ”Seven” och ”The Girl with the Dragon Tattoo”.  Innebär det att filmen blir mörk och våldsam tro? Den manliga huvudrollen kommer att spelas av Ben Affleck och den kvinnliga av Rosamund Pike.

Gillian Flynn har tidigare skrivit ”Vass egg” (2006) och ”Mörka platser” (2012).

Handling/Text från bokens baksida:
”Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?”

Omdöme/Tankar:
Jag tycker att det är lite knepigt att ge ett omdöme utan att avslöja för mycket och det gäller nästan särskilt Gillian Flynns romaner. Nu har jag läst tre böcker av henne och allihop innehåller rejäla tvistar/överraskningar vilket definitivt bidrar till min förtjusning!

”Gone Girl” kan placeras i flera genrer anser jag och den kan kallas både kriminalroman, samtidsskildring, psykologisk thriller och äktenskapsskildring. Boken är spännande, otäck, välskriven och Flynn är bra på att göra läsaren osäker. Man kan aldrig vara säker på vem som är den sympatiska/sympatiske hjältinnan/hjälten och handlingen kan, som sagt, kastas omkull när som helst.

Om jag ska vara lite kritisk så får jag erkänna att jag stundtals funderade på om allt i boken var realistiskt eller ej. Jag kan inte riktigt avgöra det så det får ni avgöra själva. När jag googlade fann jag artiklar som kritiserade Flynns sätt att skildra kvinnor. Jag är inte säker på att jag instämmer i det jag läste. Är det nödvändigtvis fel att emellanåt beskriva kvinnor som är ”onda”? I Flynns ”Mörka platser” möter vi en huvudperson som är rättså osympatisk (till att börja med iaf) men jag tyckte att det kändes befriande! Jag vill möta alla sorters människor när jag läser, oavsett om det är kvinnor eller män. Huvudsaken är väl att personporträtten är nyanserade – eller?

Gillian Flynns böcker är väldigt populära så det är lätt att hitta recensioner på nätet.Vill ni läsa vad andra skrivit om ”Gone Girl” så kan ni följa dessa länkar: Bokhora, SvD Kultur, Fridas bokhylla och Tidningen Kulturen.

”Vass egg” av Gillian Flynn

Nu har jag läst ännu en Gillian Flynn-bok och den här gången blev det hennes debutroman ”Vass egg” (på originalspråk: ”Sharp Objects”).

När ”Vass egg” släpptes i USA placerade den sig på New York Times bestsellerlistas första plats och låg kvar där åtta veckor i rad. Jag vet inte om boken säljer bra i Sverige eller ej, men jag har fått intrycket (efter att ha besökt ett flertal bokbloggar) att Flynn är väldigt populär här också.

Handling/Text från bokens baksida:
”Journalisten Camille Preaker skickas på uppdrag till sin hemstad i Missouri där ett mord på en liten flicka har begåtts. Medan hon är där mördas ännu en flicka. Det visar sig att morden har kopplingar till hennes egen komplicerade barndom.”

Omdöme/Tankar:
”Vass egg” är spännande, innehåller intressanta karaktärer och precis som i ”Mörka platser” så får läsaren lära känna en trasig huvudperson (här med ett rätt så otäckt självskadebeteende) som har komplicerade familjerelationer.

Jag tycker absolut att det här är en bra bok men jag känner tyvärr att jag inte kan ge den en rättvis bedömning.  Varför? Den dåliga översättningen! Det är konstiga syftningsfel, ord som jag tvivlar finns på svenska, märkliga meningsbyggnader osv. Då och då får jag en känsla av att ordföljden i vissa meningar är engelsk (men jag kan ha fel…min engelska är kanske inte tillräckligt bra för att avgöra detta). Jag brukar inte tänka på sånt här när jag läser men den här gången så hakade jag upp mig hela tiden. Det skaver och förstör en hel del!

Om du blir sugen på att läsa ”Vass egg” och är bra på engelska – läs den på originalspråket istället! Annars så rekommenderar jag dig att vänta till i höst. Då kommer nämligen bokförlaget Modernista att ge ut en nyutgåva.

”Mörka platser” av Gillian Flynn

Redan när jag läst den första sidan i ”Mörka platser” så visste jag att jag hade en härlig läsupplevelse framför mig. Boken inleds med att huvudpersonen presenteras och språket sätter verkligen tonen. För att ni ska förstå vad jag menar så jag skrivit av ett sammandrag av första sidan:
”Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ…//…Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden…//… Jag var inget gulligt litet barn och jag har växt upp till en mycket otrevlig vuxen. Rita min själ och det blir en trasselsudd med huggtänder”.

Författarinnan Gillian Flynn är uppväxt i Kansas City, Missouri, så man kan tänka sig att hon hämtat inspiration från verkliga miljöer. Hon debuterade med boken ”Sharp Objects” (på svenska ”Vass egg”) som blev den första att vinna CWA Dagger-priser samma år. Hennes tredje bok ”Gone Girl” låg på första plats, åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista.

Så vad handlar ”Mörka platser” om? Jag har gjort det lätt för mig (som jag brukar) och skrivit av baksidestexten.

Handling/Text från bokens baksida:
”Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.
Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med dem som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt.
Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.”

Omdöme/Tankar:
Ni har nog redan förstått vad jag tycker om den här boken. Och om ni inte har det – jag gillar den jättemycket. Språket, karaktärerna, miljöerna, spänningen och det faktum att man ända tills slutet undrar vem mördaren är gör att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Det var länge sedan jag sträckläste en bok och det är ju härligt att få göra det ibland. Jag tycker även att berättelsens huvudperson, Libby, var ovanligt intressant och hennes utveckling bidrar också till att hålla mitt intresse uppe. Har ni blivit sugna på att läsa ”Mörka platser”? Bege er till närmsta bibliotek eller besök årets bokrea! Nu ska jag kasta mig över Gillian Flynns debutbok ”Vass egg”.

Vill du läsa vad andra tycker om ”Mörka platser”? Då kan jag t ex tipsa om Bokfetischist, DN, Swedish Zombie, PocketBlogg.se och Bokhora.