Vad härligt det är att sträckläsa en riktigt bra och engagerande bok!

Innan jag började läsa Gillian Flynns “Gone Girl” så tvekade jag faktiskt lite och funderade på om det skulle bli jobbigt att ta sig igenom en bok på 560 sidor. Nu, när den är utläst, kan jag meddela att det gick hur lätt som helst! “Gone Girl” är Gillian Flynns tredje bok på svenska och det känns faktiskt frustrerande att jag  läst alla böcker som getts ut i Sverige. När kommer nästa tro??

Filmatiseringen av “Gone Girl” pågår just nu och biopremiären blir sannolikt i oktober. Regissören är David Fincher, som bl a skapat filmer som “Fight Club”, “Seven” och “The Girl with the Dragon Tattoo”.  Innebär det att filmen blir mörk och våldsam tro? Den manliga huvudrollen kommer att spelas av Ben Affleck och den kvinnliga av Rosamund Pike.

Gillian Flynn har tidigare skrivit “Vass egg” (2006) och “Mörka platser” (2012).

Handling/Text från bokens baksida:
“Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?”

Omdöme/Tankar:
Jag tycker att det är lite knepigt att ge ett omdöme utan att avslöja för mycket och det gäller nästan särskilt Gillian Flynns romaner. Nu har jag läst tre böcker av henne och allihop innehåller rejäla tvistar/överraskningar vilket definitivt bidrar till min förtjusning!

“Gone Girl” kan placeras i flera genrer anser jag och den kan kallas både kriminalroman, samtidsskildring, psykologisk thriller och äktenskapsskildring. Boken är spännande, otäck, välskriven och Flynn är bra på att göra läsaren osäker. Man kan aldrig vara säker på vem som är den sympatiska/sympatiske hjältinnan/hjälten och handlingen kan, som sagt, kastas omkull när som helst.

Om jag ska vara lite kritisk så får jag erkänna att jag stundtals funderade på om allt i boken var realistiskt eller ej. Jag kan inte riktigt avgöra det så det får ni avgöra själva. När jag googlade fann jag artiklar som kritiserade Flynns sätt att skildra kvinnor. Jag är inte säker på att jag instämmer i det jag läste. Är det nödvändigtvis fel att emellanåt beskriva kvinnor som är “onda”? I Flynns “Mörka platser” möter vi en huvudperson som är rättså osympatisk (till att börja med iaf) men jag tyckte att det kändes befriande! Jag vill möta alla sorters människor när jag läser, oavsett om det är kvinnor eller män. Huvudsaken är väl att personporträtten är nyanserade – eller?

Gillian Flynns böcker är väldigt populära så det är lätt att hitta recensioner på nätet.Vill ni läsa vad andra skrivit om “Gone Girl” så kan ni följa dessa länkar: Bokhora, SvD Kultur, Fridas bokhylla och Tidningen Kulturen.