Jag läste ut den här boken för några veckor sedan men har avsiktligt väntat med att skriva om den. “Sankta Psyko” av Johan Theorin väckte en hel del funderingar hos mig och det är svårt att få in alla i ett blogginlägg. Antingen så får jag skriva två eller så får jag utöka det här inlägget så småningom. Jag vill inte avslöja för mycket om “Sankta Psyko” eftersom själva drivet (som jag ser det) i handlingen till stor del bygger på hemligheter.

Handling (text från bokens baksida):
“Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskolelärare.
Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken.
Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sankta Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp – och kom tillbaka med ett barn för lite.”

Omdöme/Tankar:
I vilken genre ska man placera den här boken? Efter att ha googlat lite så hittar jag benämningar som spänningsroman, psykologisk rysare och nutidsdrama. Jag tycker nog att alla stämmer. Jag sträckläste “Sankta Psyko” och det beror nog både på handlingen och språket. Boken är knappt 400 sidor lång och jag läste ut den ganska så snabbt. Det är härligt att fångas av en bok och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Jag tycker att bokens största styrkor är dels hemligheterna som alla karaktärer tycks ha (det fick mig att hela tiden undra vad som skulle hända härnäst) och dels beskrivningen av huvudpersonen Jan Hauger. Ska man tycka om honom eller inte? Nu låter det kanske som att det här är den bästa boken jag någonsin läst – det är den inte men letar du efter en riktig bladvändare så rekommenderar jag “Sankta Psyko”. Jag kommer definitivt att läsa fler av Johan Theorins böcker

Fler omdömen om boken hittar ni t ex hos Pocketlover, Deckarhuset och hos Bokmalen.