Mitt 2012…en sorts sammanfattning

Sådärja. Nu har jag formulerat min sammanfattning av vad som hände under 2012. Jag gjorde det väldigt lätt för mig själv och valde att besvara ett antal enkätfrågor som cirkulerar i ”bloggvärlden” just nu. Jag har naturligtvis inte tagit med allt som hände under 2012 – det skulle ju bli både tråkigt och för privat. Dessutom så skulle inlägget typ aldrig ta slut (det är ju rätt långt som det är). Så here we go:

Gjorde du något under 2012 som du aldrig gjort förut?
Ja, naturligtvis! En av de roligaste sakerna jag gjorde var nog när jag fick besöka vip-området på Way Out West. Det var faktiskt både coolt och intressant. Om jag inte hade varit så mån om att hinna se så många spelningar som möjligt under festivalen så hade jag sannolikt hängt där mer.

Under våren gick jag en kurs i Photoshop CS5 på ABF och det var både lärorikt och roligt. När jag får råd så ska jag anmäla mig till en fortsättningskurs.

Hösten 2012 tecknade jag abonnemang hos Netflix och började se mer streamad film (via en kabel mellan dator och tv).

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag gav några nyårslöften inför 2012 men om jag gjorde det så misslyckades jag med alla. Nyårslöftena inför 2013 är rättså snälla.

Vilka länder besökte du?
Inga. Jag stannade i Sverige det här året också…

Är det något du saknade 2012 som du vill ha 2013?
O ja! Ett fast jobb, en vettig ekonomi, inre frid m.m.

Vilka datum från 2012 kommer du alltid att minnas och varför?
12 mars när jag påbörjade en sex månader lång praktik på ett medieföretag. 13 juni då pojkvännen och jag såg Lenny Kravitz spelning på Liseberg och 14 juli när vi såg Kent i Trädgårdsföreningen. 9-11 augusti då jag besökte Way Out West. Hösten 2012 innehöll ett flertal datum som jag inte kommer att glömma bort men vad som hände då är för privat och för dystert för att berätta om här.

Vilka var dina bästa inköp?
Kläder: vinterskor i walkingmodell + svart t-shirt med Batman-logga.
Smink: Fixing Liquid från Make Up Store (förvandlar ögonskuggor till eyeliners) och Naked Palette 2 från Urban Decay.
Nagellack: ”Polar Nights” från Isadora, ”Every Month Is Oktoberfest” från OPI och ”Perceval” från A-England.
Skiva: ”It All Starts With One” med Ane Brun

Vad spenderade du mest pengar på?
Om man bortser från självklara saker som hyra, räkningar och mat så var det nog nagellack.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Mådde du bättre eller sämre under 2012 än vad du gjort tidigare år?
Svår fråga att svara på. Det beror nog på när under 2012 man menar…

Vad önskar du att du gjort mer?
Sökt jobb mer ihärdigt och på mer kreativa sätt, motionerat, tagit bättre tillvara på vänner, ätit nyttigare och arbetat mer med min magisteruppsats.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft ångest, slösat bort tid och deppat.

Vilket program har varit det bästa på tv?
Homeland och Damages tror jag.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag läste inte ut en enda bok under 2012 tyvärr. Det ska ske under 2013!!

Önskade du något som du fick?
Yepp, inträde till Way Out West!

Önskade du något som du inte fick?
Oj, maassor! Jobb, inre frid, bättre kondition m.m.

Vilka var de bästa filmerna som du såg?
Frozen River, ”Igelkotten” och ”De andras liv”.

Vilka var de sämsta filmerna som du såg?
”Laxfiske i Jemen” med Ewan McGregor och ”Min brors flickvän” med Steve Carell.

Hur skulle du beskriva din (kläd)stil?
Inga större förändringar där inte.. Kanske lite färggladare?

Vad fick dig att må bra?
Nära och kära, härlig musik och tjusiga nagellack.

Största musikaliska upptäckten?
Kraftwerk!! Jag har inte blivit ett hardcore fan men däremot börjat förstå deras musikaliska inflytande och gillar numera flera av deras låtar. Spelningen på Way Out West var nästan lite hypnotisk.

Musik som jag lyssnat extra mycket på 2012 är annars: Gossip, Florence + the Machine, Ane Brun, Emeli Sandé, Mando Diao och First Aid Kit.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2012?
”Perfect World” med Gossip, ”Born To Die” med Lana Del Rey, ”Do You Remember” med Ane Brun och ”The Man Machine” med Kraftwerk.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Ingen specifik tror jag (samma hjärtefrågor som alltid).

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Ja, självklart.

En värdefull läxa du lärt dig under 2012?
Att inte underskatta mig själv så enormt mycket (började lära mig det iallafall). Annars så fortsatte tillvaron att påminna mig om hur ömtåligt livet är.

Hur kommer 2013 att skilja sig från 2012?
Det är ju helt omöjligt att svara på nu! Jag hoppas dock att 2013 blir året då allt vänder till det bättre och att det blir fler skratt än tårar. Jag kommer förmodligen att titta på fler filmer och tv-serier (hej Netflix och HBO Nordic!) iallafall.

Så var Way Out West…tredje dagen

Nu är det dags för det tredje inlägget om Way Out West 2012 och jag misstänker att det inte blir det sista. Det kan med andra ord hända att jag skriver fler men jag har inte bestämt mig ännu.

Way Out West 2012 hade verkligen tur med vädret och  den tredje dagen blev inget undantag. Klarblå himmel, behaglig temperatur och en svag bris som svalkade när det blev som varmast. På bussresan till Göteborg tjuvlyssnade jag på två tjejers entusiastiska samtal om Kraftwerk och om bandets betydelse för den elektroniska musiken. ”Tänk att de finns här någonstans i Göteborg just nu”, sa den ena och någonstans där började även jag bli förväntansfull.

Den spelning som jag annars såg mest framemot under lördagen var enormt hajpade Frank Ocean. Väl på festivalområdet nåddes jag av nyheten att han ställt in sitt framträdande på Way Out West och även de spelningar som han skulle ha gjort på kommande festivaler i Europa. Nyheten om hans avbokning samt spekulationerna kring hans eventuella ersättare hade tydligen spridit sig på Twitter under lördagsmorgonen.

Min festivallördag inleddes med Frida Hyvönen som dagen till ära klätt sig i sin finaste guldcape. Frida är en artist som jag varit nyfiken på länge så Way Out West kändes som ett perfekt tillfälle att bekanta mig mer med hennes musik. Min första tanke var att hennes röst påminde en del om musikerkollegan Jenny Wilson och men det är nog den enda musikaliska likheten. Frida gav ett avspänt intryck vid sin svarta flygel och bjöd på en kantig humor i mellansnacket som jag uppskattade. Musiken då? Ja, den ska jag definitivt lyssna mer på.

A$AP Rocky kallas för ”den senaste och klarast lysande stjärnan i mixtapemörkret” på Way Out Wests hemsida och huruvida det är sant eller ej är jag fel person att säga. Jag hade inte tänkt besöka spelningen men blev nyfiken efter att ha lyssnat till några festivalbesökares samtal kring rapparen. Publiken var entusiastisk och jag kunde bland annat se att svenske DJ Sleepy stod och lyssnade till de tunga beatsen. Jag rycktes tyvärr aldrig med utan gick vidare till en annan hip-hop spelning.

Nu var det dags för Common och här var det lättare att bli engagerad. Han har släppt sammanlagt nio soloalbum under sina tjugo år i branschen och det märks att han är rutinerad. Publiken bjuds på stor underhållning med break dance, freestyling, medleys av egna hits, covers och samplingar från Lady Gaga. Common bjuder även upp en ung tjej som han tillägnar en av sina kärlekslåtar – all heder åt henne som fann sig bra i uppmärksamheten.

Kvart i sju gick Laleh upp på Azalea-scenen och det är svårt att inte charmas av hennes talang och värme. Sedan hennes medverkan i Så mycket bättre har hon blivit väldigt folkkär och publiken jublar både när hon bjuder på hits och mindre kända låtar. Mellansnacket är, milt uttryckt, spretigt men det är en del av hennes person så det är svårt att kritisera. Jag blev mest berörd av hennes Some Die Young, sannolikt pg a låtens koppling till morden på Utöya. Den framfördes bl a på minnesceremonin i Oslo och har fått stor betydelse för många av de efterlevande.

Vem var det då som fick ersätta Frank Ocean? Jo, det blev Looptroop Rockers som fick den något otacksamma uppgiften. Publiken verkade inte speciellt missnöjd utan dansade till glatt till tonerna av både Looptroop Rockers hit Long Arm Of the Law samt deras covers på Beastie Boys och Gang Starr. De avslöjade även att de arbetar på nytt material som kommer att resultera i ett engelskt och en svenskt album.

Kvällens vånda orsakades av krocken mellan Miike Snow och Mogwai i spelschemat. Jag kom fram till en kompromiss och lyssnade en stund på varje. Mogwais musik är mörk och suggestiv och tilltalar mig något mer än Miike Snow. Det känns dock bittert att jag missade Lykke Lis gästspel på den sistnämnda spelningen.

Mitt Way Out West 2012 avslutades med Kraftwerk. Förväntningarna innan showen satte igång var så påtagliga att man nästan kunde känna dem i luften. Stora delar av publiken hade tagit på sig de 3D-glasögon som delats ut vid entrén och när tonerna till We Are the Robots svävade ut från scenen steg jublet. Jag stod nog för långt bak för att riktigt kunna uppleva effekten av glasögonen men jag har hört att den var riktigt häftig. Det är svårt att sätta ord på de känslor som Kraftwerk väckte inom mig. Jag hade verkligen inte väntat mig att jag skulle reagera som jag gjorde. Musiken gick rakt in i mig och jag kom på mig själv med att lyssna i djup koncentration. För att inte bli för långrandig – nu har jag börjat förstå deras storhet och med tanke på att de bildades på 70-talet så är det ju verkligen på tiden!

Tack Way Out West för tre härliga dagar – jag hoppas att vi ses igen 2013!