Samlar mod till att betala månadens räkningar. Vill inte riktigt tänka på hur saldot kommer att se ut efteråt. Lönen (om man nu kan kalla det det) kom i fredags och jag väntar redan otåligt på den ”riktiga” lönen som jag ska få i slutet av maj. Hann ju bara jobba en vecka i mars vilket är anledningen till den magra utdelningen denna månad. Usch. Jag såg över min ekonomi litegrann häromdagen och konstaterade att jag kommer att ha ungefär 60-70 kr per dag att leva på under maj. Det suger. Försöker intala mig att så länge det räcker till mat och räkningar så är det ok men…tänk om det inte gör det? Tur att man e sambo! Det hjälper ju lite iallafall.
Tjaa vad gnager mer denna söndag? Förutom det gamla vanliga (monsteruppsatsen och bristen på självförtroende när det gäller den) så är det väl livet i allmänhet. Är så trött på att alltid oroa mig för något. Eller ja något och något – allting! Och då menar jag verkligen allting! Ekonomi, min och andras hälsa, framtiden, åldersnoja, lågkonjunkturen, jobbsituationen nu och framöver …allt, allt, allt! Ja och så finns det ju en lite ”ytligare” oro/stress: jag önskar att jag kunde förmå mig själv att börja motionera igen! Det skulle vara toppen om jag även kunde ta mig samman och försöka gå ned lite i vikt (typ 10 kg eller så). Både för att må bättre men även för att bli lite mindre missnöjd med mig själv (så att man kanske kunde vara halvnöjd med något i alla fall). Jo jag vet att jag egentligen har det rättså bra och att det alltid finns de som har det värre men ändå!
Usch, vad jag gnäller! Men man måste få göra det ibland! Få det ur sig liksom och sedan ta ett djupt andetag och försöka göra något åt allt det som oroar. Ta en sak i taget. Se det som faktiskt är fint i tillvaron. Ah well. Något som alltid för mig att må mycket bättre är musik (surprise surprise!)…så här kommer lite örongodis:*
* och ögongodis 😉