Under den senaste veckan har jag sträckläst ”Orkestergraven” av Unni Lindell och nu, när den är utläst, så känner jag mig nästan lite vilsen. Vilsen och otålig att få välja en ny godbit i bokhyllan. Jag tror att många läser mer på sommaren än under övriga delar av året och att valet ofta faller på en riktigt rafflande deckare. Då är det ju lämpligt att jag tipsar om en bra sådan nu eller hur?

”Orkestergraven” är skriven av norska Unni Lindell och ingår i en serie om kriminalkommissarie Cato Isaksen. Boken utkom 2006 och de föregående böckerna heter: ”Ormbäraren”, Drömfångaren”, ”Sorgmantel”, ”Nattsystern” och ”Rödluvan”. Jag tror att varje bok är fristående men det hade nog inte gjort något om jag läst de som getts ut före denna. Man får möta en hel del personer i ”Orkestergraven” och hade jag läst de tidigare böckerna så hade jag nog förstått relationerna bättre. Nåväl, man kan läsa den här boken ändå…

Vad handlar ”Orkestergraven” om? Följande beskrivning är hämtad från bokens baksida:

”Ibland måste man helt enkelt genomföra det man bestämt sig för. Inte tveka utan bara göra det. Han skulle mörda henne. Snart skulle hon vara död.
Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. En utflyttad äkta man. En potentiell älskare. Och det har funnits fler män i offrets närhet, män som haft möjlighet att döda och sedan låta sig uppslukas av natten utan att bli sedda.
Men vilket är motivet? Alla uppslag tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar, gång på gång hamnar han i en återvändsgränd och får börja om från början.
Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner och så minstingen Georg. Sjuåringen som Cato Isaksen har med en annan kvinna. Barnet som alltid kommer i kläm, pojken med den livliga fantasin.
När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän. Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den mördare han letar efter.”

”Orkestergraven” är den första boken jag läser av Unni Lindell och jag kommer definitivt att läsa fler. Jag tycker att det är en välskriven kriminalroman (eller pusseldeckare som den även skulle kunna kallas) som både är spännande och lättläst. Boken skrevs 2005 och det märks bland annat på att Tsunamikatastrofen vilar som en skugga över handlingen (dels genom att den skymtar förbi i nyhetssändningar och dels genom att en av Cato Isaksens kollegor har anmälts som saknad i katastrofen). Det skapar en speciell känsla tycker jag.

(Efter ”Orkestergraven” har ytterligare tre böcker med Cato Isaksen utgivits. De heter: ”Honungsfällan”, ”Mörkermannen” och ”Sockerdöden”.)